Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 1

t1UIIKA 7714 77 ÅwrrkrrtkrftkrThktk 191 Å11JUB u —— —— funderingar och kombinationer — välkomna naturligtvis enär händelsebristen för närvarande är ganska tryckande. Det ar sannolikt aw den kontravisit, som svensk-norska eskadern skall aflägga i Kronstadt, kommer att lända de förenade rikena till heder. Besättningen på de norska fartysen har särskildt för denna expedition blifvit utsedd med stor omsorg och ekiperad med en till lyx gränsande elegans. Jag tror icke att samma förfaraude söljis å de svenska fartygen. Men norrmännen, i regeln mycket sparsamma, äro dock särdeles trikostiga vid alla tillfällen då det gäller att hålla sitt lands anseende uppe, — och ett sadant tillfälle erbjuder sig uu. De norska sjögastarne hafva för denna expedition blifvit tillerkända en högre aflöning, och avt de varit vid god kassa här ha de på praktisk väg visat. Eskaderns affärd har måst uppskjutas, emedan smittkoppor utbrutit bland besättningen på Vanadis, som derföre skall aflösas af ångkorvetten Thor. Den föreställning som åtskilliga hyst att på monitorerna skulle finnas några hemligheter, om hvilka ryssen ej borde få kunskap, har icke befunnits grundad. Om dessa hemligheter, hemtade från Amerika, togo ryssarne redan förlidet år fullständig kännedom, då den amerikanska monitorn Miantonomoh då besökte Kronstadt. Alla i omlopp satta rykten om under fältmanövern vihjelskjutna ha lyckligtvis befnnils sakna grund. Genom grof vårdslöshet och eget förvållande flck en lifgrenadier sin arm genomskjuten ganska illa; men karlen, som vårdas på garnisonssjukhuset, är på bättringsvägen och tros ej skola lida något mehn af det svåra såret framdeles. Hofmarskalken Sandels, hvilken under lägret tjenstgjorde som öfverstelöjtnant vid Lifregementets dragonkår, blef under en affär mellan nämnde kår och Lifgardet till häst sårad i nacken af ett pistolskott som en gardist afsköt. Gardisten hade ingen aning om att ett skott med endast löst krut kunde hafva en sådan verkan som det hade. Om skottet träffat vid tinningen så hade det sannolikt medfört döden. Hr Sandels låg några dagar till sängs i sårfeber, men åtföljde sedan konungen till Skåne. Öfverste Wirsn vid ofvannämnde dragonkår blef äfven under en affär med hästgardet sårad i sidan af ett pistolskott, som assköts på så nära håll att en del af förladdningen trängde igenom hr Wirsns tunna va penrock, och åstadkom ett svårt brännsår. Öfverste Wirsön aktade dock ej derpå utan deltog alla de återstående dagarne i fältmanövern, anförde dragonkåren vid defileringen, men när han deretter ryckte in i lägret hade såret förvärrats af brist på skötsel och inflammationen hade utbredt sig, så att han, men först efter lägrets afslutande, nödgades intaga sängen och var ännu i slutet af förliden vecka sängliggande. Grefve Henning Hamilton har erhållit det kinkiga uppdraget att vara ordförande i den komit, som skall yttra sig öfver befästningarne vid Waxholm och Karlskrona. Ni torde erinra er, att det var nämnde grefve, som under diskussionen om befästningarne i Karlskronas inlopp yttrade sig med så mycken och utan tvifvel fullt befogad skärpa. Han trodde sig dermed gifva sjöministern ett väldigt hugg, hvilket dock träffade krigsministern, som i sin ordning skyller ifrån sig på vår ingeniörgeneral klen. Emellertid blef det praktiska resultatet af saken, att den ofvannämnde komiten blef begärd. Man har strängt klandrat att general Klen i densamma blifvit insatt. Då trågan först och främst gäller de af honom vidtagna befästningsarbetena, så synes det väl icke obehörigt att han sättes i tillfälle att inom komitön lemna upplysningar rörande