Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Frs Öfvers. Baptiste var förmodligen van vid detta slags uppdrag, ty han begärde inga andra förklaringar och följde Åsperginos i hälarne. Van att vara ute på äfventyr, for hr de Saint-Valiez ofta ut om aftonen i sin lilla kupe och med sina domestiker utan livr, som vi hafva visat i första kapitlet. En gång befriad från sin stora nötbruna öfverrock, som baronen dragit försorg om att låta honom qvarlemna på kuskbocken, kunde Baptiste tilltala konstmakaren utan att blifva bemärkt. Som han icke var ang lägen att blifva förd allttör långt åt Bastiljsidan till, närmade han sig Aspergiuos och gaf honom på axeln ett vänligt slag. — He! god dag min gamle Antoine, sade han till honom på samma gång i den glada ton, som en man antager, förtjust att återfinna en gammal bekant. — God dag, min gubbe! hur heter du? svarade konstmakaren med denna plumpa ton, som var honom egen. a n 108