Göteborgsposten – 19 juli 1867, sida 1

utveckling, än hvad statistiken ger vid handen, ty en förökning af högst 7 å 800 invånare, hufvudsakligen genom inflyttningar, på 50 år kan icke sägas vara mycket. Ganska väsentligt hindras uppförandet at hus vid torget genom föreskriften att, för eldfara och prydlighetens skull, endast tvåvånings stenhus få der uppföras, hvilket har sina svårigheter i en stad, som mest beräknar sina hyror etter inkomsten af badbesökande. På östra sidan af torget är det nya rådhuset uppfördt med en krenelerad frontespis, men i öfrigt i en stil, som jag icke precist vågar närmare definiera. Den alnshöga inskriptionen på nedra botten om telegrafstationen derstädes, gör att den okunnige först tror hela huset upptagas at denna inrättning. Till höger och venster i förstugan visa sig krigiska emblemer i skepnad af två kanoner, men lyckligtvis af så lillepyttisk art, att det förefaller icke möta stor svårighet för en stadstjenare att taga dem med lavetten och allt, en under hvardera armen, och i händelse af eldfara bära ut dem på torget, för att allarmera stadens innevånare, ett ändamål hvartill de lära här fått sin plats. Bredvid rådhuset reser sig ett prydligt hus, der till heder för staden en bokhan del med svensk och utländsk litteratur presenterar sig ganska fördelaktigt i en stor och rymlig lokal. Sanningsenligt bör dock tilläggas, att här äfven drifves försäljning af instrumenter, mössor, cigarrer och tobak m. m., men detta bör icke i vår näringstria tid stöta någon för hufvudet, då butiken är elegant och au nireau med tidsandans fordringar. Utom apoteket, äfven väl följande med sin tid, ligger numera äfven kyrkan vid torget, endast skild derifrån genom en låg häck, och upptar dess norra sida. Kyrkan har i år putsat sig fin till sitt yttre och äfven tornuret har på sista dagarne börjat tölja med tiden, ja emellanåt till och med åtskilliga minuter föregått densamma. För att icke trötta genom att blott beskrifva hus och torg, vill jag här afbryta samt endast för denna gång nämna att träbeläggningen, hvarom nämndes i mitt förra bref såsom plats för smörförsäljningen, gömmer en brunn med rikedom på vatten, som öppnas vid eldfaror och som vid sista branden ansetts ha varit den mest verkande orsaken till eldens hämmande. Item kan jag icke underlåta att nämna det stadens skollokal, som ser ut att vara densamma alltsedan 1745, byggd af trä och belägen ett par hus från torget, icke vittnar tördelaktigt för stadens omsorg om det yngre slägtets andliga utbildning. Hvad badlifvet angår spörjas nu, då andra terminen, den egentliga hlomstringstiden här, inträder med i morgon, alltmera tecken till friskare rörlighet. Musiken, sexstämmig, blåser hvarje förmiddag mellan kl. !;11—12 nere vid badhuset och eftermiddagen kl. 1,6 —7 utanför societetshuset och samlar till båda ställena badgästerna i talrika skaror. Den blåser på det hela bra, endast väl melankoliska saker emellanåt. Tisdagsoch Fredagsaftnar är bal i societetshuset och fastän lyx alldeles icke är bannlyst härifrån, måste dock erkännas, att man rör sig mera oge neradt än t. ex. — men exempla sunt odiosa och jag tiger derföre med platsens namn. Tillstymmelser till kotterianda saknas icke heller, lika litet som namn med aristokratisk klang — det svärmar med fröknar med i adelskalendern grundade anspråk på titeln — men på det hela lefva vi en republik utan utsigt af att blifva något Venedig. Vetenskapen och de sköna konsterna äro represenerade af sådana namn som professorerna Bötiger, Scholander och Ångström och när nu i lagarne Unionskomiten hitväntas så få vi icke neller brist på politiska personligheter, vi comma tvertom nästan midt app i det poliiska lifvet, ehuru jag icke tror att det komner att mycket bekymra oss så länge som :imlen visar sig så blid och väderleken så mgenäm att man icke tänker på annat än tt njuta sitt sorgfria väsen, förutsatt att man sar ett sådant. Vattnets temperatur har