Göteborgsposten – 19 juli 1867, sida 1

höras af hr och fru Tournaire som togo del deri, var det så mycket mindre intressant, som Annette och Jean sjelfva togo högst liten del deri. Det förskaffade emellertid m:ll Annette tillfälle att i bedömandet af feeriet visa en fin smak. Det fanns hos henne en viss beundran för det sköna och stora och en missaktning för det triviala och groteska, som förvånade hr de Ruzolles, oaktadt han var hugad att döma fördelaktigt om den unga flickan. Mot slutet af representationen, i det ögonblick då Annette, efter att hafva vexlat några ord med hr de Ruzolles, åter riktade sin blick utåt salongen, såg han henne plötsligt spritta till och trycka handen mot hjertat liksom en person som erfar en häftig sinnesrörelse. — Hvad fattas er? frågade han. Ni lider? — 0! nej, nej, återtog hon, det är ingenting ... hettan ... Hon blef så blek att markisen förskräcktes deröfver. Han öppnade hastigt dörren till logen för att skaffa den unga flickan luft. — Nej, nej, utropade hon, nej, stäng dörren jag besvär er derom; fort, fort. Han lydde helt förvånad öfver m:ll Aubrys förskräckta ton. — Hvad fattas er då? frågade han henne halfhögt. Hvaritrån kommer denna oro? Är det någon i salongen, som ni fruktar eller som kan ha något att invända mot ert vistande här? Hon svarade blott med ett nekande tecken på huf