Göteborgsposten – 18 juli 1867, sida 1

varor ofta kommo att dinera hos Philippe, på en tid då tillförseln af färsk saltsjötisk ej var så regulier och riklig, som i våra dagar och att det var ganom dem som restaurationen Eremitaget hade förvärfvat sitt fisk-rykte, som det fortsarande bibehållit. Vare dermed huru som helst besökes Philippes restauration af två olika slags gäster om middagarne: den rika medelklassens familjer och de fina rendez-vouserne. Hr de Ruzolles hade valt denna restauration, emedan han der mindre riskerado att möta sina klubbekantskaper. Så snart vagnen stannade vid porten, skyndade sig två uppassare med tjenstaktig min, friseradt här, kort jacka, hvitt förkläde, svarta byxor, hvita strumpor och små skor att föra upp hr och fru Tournaire äfvensom Annette till den lilla salong, der hr Ruzolles väntade dem. Den sednare gjorde sig en verklig högtid af deras entråe. — 0! utropade Isabelle slående ihop händerna med sin favoritgest, hvad det är vackert! Det är mycket vackrare än hos Guignol! Om hon ej sett det dukade bordet skulle hon trot sig vara på teatern och fåeriet. Med denna fullkomliga försakelse, som utgjorde grunddraget i hans karakter, hade bokhållaren knappast sett sig omkring. Han tog icke ögonen ifran sin dotters strålande ansigte, hvars glädje meddelade sig åt hans eget hjerta. Som sann husmoder, beundrade Denise silfret och kristallerna, som voro på bordet.