Göteborgsposten – 18 juli 1867, sida 1

U111111Å 7?pkT 2ä : 4?7— VESNA — — — — — Ryssland har redan bemäktigat sig Finland, hvars förlust bragt Sverige och Norge i sjunkande. Beherrskande detta vigtiga land och de öar, som gränsa intill det, trycker det nu längs dess gräns det norra Skandinavien och man kan vänta sig att snart få se det fordra Finnmarkens vigtiga kust, ty det har förberedt allt till detta ändamål. Hvad Ryssland gör och tänker mot Sverige och Norge, det utför och förbereder Preussen mot Danmark. Detta lilla, men intressanta konungarike, som ännu helt nyss hade mer än två millioner innevånare, är nu reduceradt till 1,700,000, så att man med ett enda slag minskat det med mer än en tredjedel. Men det är ej nog för kabinettet i Berlin att det fränryckt det Elbhertigdömena; det vill, man kan ej tvifla derom, komma åt hela Jutland, för att kunna beherrska segellederna, och om man tillåter det tillfredsställa denna nya åtrå, skall Danmark ej vara mer än en stat om 900,000 själar, ur stånd att lefva sitt eget lif och bestämdt att helt och hållet försvinna i en mer eller mindre närbelägen framtid. Låt Preussen förverkliga denna plan, låt det bemäktiga sig Jutland, på samma sätt som det bemäktigat sig Holstein och Slesvig, och de faror, som Preussens och Rysslands omätlige inkräktningsbegär låter sväfva öfver det vestliga Europa, skola ytterligare tillväxa i stora proportioner. Crarerna hafva redan betraktat de skandinaviska sunden och Bosforen såsom sitt huses nycklar. Det är således nära nog otvifvelaktigt, att samma dag som huset Hohen zollern skulle bära händer på Jutland, skulle Ryssland vilja sätta sig i besittning af den motsatta sidan af Kattegat, d. v. s. af Sverige. Detta ligger i tingens och händelsernas logik, och det är möjligt att en öfverenskommelse redan egt rum, med blicken riktad på dessa annexioner, mellan kabinetten i Berlin och Petersburg. Det skulle ifrån den stunden ej längre finnas något Skandinavien; det vestra Europas norra förmur skulle ha törsvunnit, likasom dess östra, Polen, och man behöfver ej vara någon djup politiker, för att göra sig en riktig föreställning om följderna af en dylik händelse och för att förstå, hvad de tre skandinaviska konungarikenas 7, millioner innevånare tynga i vägskålen. Inför denna fara, hvilken äfven de likgiltigaste och minst optimistiska icke skulle kunna kalla chimerisk, har Europa en stor pligt att uppfylla, den neml. att låta rätt och tördrag, respekteras. Man bör mot Preussen sätta det enda stängsel, som det är möjligt att nu resa emot detsamma, i det man tvingar det att uppfylla otördröjligen bestämmelserna i art. V i Pragerfreden, hvilken medgifver Nordslesvigs innevånare rätt att fritt välja mellan det skandinaviska fäderneslandet, som de längta efter, och det tyska fäderneslandet, som man vill påtvinga dem. Dessa befolkningars omröstning skulle radikalt lösa nationalitetsfrågan; den skulle skapa ett precedenstall at stor vigt, hejda berlinerkabinettets införlifningspolitik och bättre än någon vall eller mur betrygga Danmarks oberoende. Men för att omröstningen må i hela sin fullhet frambringa ett så önskligt resultat, är det nödvändigt och oundgängligt att af Preussen utverka utförandet af art. V i hela dess omfång, så lydande: H. M. kejsaren af Österrike öfverlåter till II. M:t konungen af Preussen alla sina i Wienerfreden af d. 30 Oktober 1864 förvärfvade rättigheter till hertigdömena Holstein och Slesvig, med det förbehåll ati befolkoingarne i de nordliga distrikterna af Slesvig skola, om de genom en fri omröstning uttrycka sin önskan att tillhöra Danmark, afträdas till denna stat. Dessa förfoganden medgifva, såsom man ser, icke någon inskränkning. Hela Nordslesvig bör uppmanas att genom allmän omröst ning uttrycka sina önskningar och Preussen har ej rätt att undantaga någon del derat, hvarken ön Als, eller Åbenrå, eller ens Flensborg. AAA ONE OEI OEI RAA