Göteborgsposten – 17 juli 1867, sida 1

———— — AWA— — Seinens böljor långsamt framglidande och hvarandre korsande sarkosterna srån fören till aktern behängda med flere hvarf brokigt skiftande papperslyktor, som i nattens dunkel förvandlade dem till små flytande fepalatser; Musikens toner och glada rösters sorl omvexlade med fyrverkeripjesernas smat rande, allt till största förnöjelse för den kring stränderna och på broarne tätt sammanpackade tfolkmassan. Ännu sent på natten sedan festen slutat såg man de illuminerade kanoterna svärma omkring och förlora sig i fjerran. Det påstås att de skola upprepas flere gånger dessa fester, för hvilka här inga ljusa Nordiska sommarnätter lägga hinder i vägen. Sultanen har i expositions-parken lagt embargo på alla de på det turkiska området uppförda byggnader; paviljongen, moskeen och badhuset äro alla inhägnade inom ett snöre, en tillfällig äreport är upprest och platsen rikt behängd med kulörta lampor och glas, som löpande i festoner rundt omkring förena sig i en större fonddekoration, för att om aftnarne sprida sitt skimmer omkring de rätttrognes beherrskare. Medan vi invänta skymningens inbrott för att taga herrligheten i betraktande skola vi kanske återtaga vår promenad i England, som vi förra gången i anseende till föremålens rikhaltighet måste afbryta. De engelska utställarne hafva förstått att med lyx och smak i förening ådraga sig de besökandes uppmärksamhet. Vi hafva nu i ordningen mobilier-galleriet. Der helsar oss först en lysande rad at cheminger i marmor, i jern och brons, alla rikt ornerade, glänsande och polerade, men troligen hvad värmen beträffar lika försåtliga som de franska, hvilka just ej hafva förvärfvat sig det bästa renommåe för att praktiskt uppfylla sitt ändamål. Som rumprydnader äro de utställda pjeserna likväl onekligen utmärkta. Jernsängar tyckas äfvenledes vara en hufvudartikel i England, ty deraf finnes en stor mängd, äfven de till en del förgyllda och skinande. För elegantare våningar är dock denna skulpterade vida att föredraga, som med sina draperier i gult och blått för öfrigt ser ut som skulle den vara äkta svensk. Träskulpturen i möbelväg, bord, stolar, skåp och byråer, tyckes vara särdeles högt uppdrifven och utmärkta prof deraf företes. Hvad som kanske dock af allt är mest frestande äro juvelerarnes talrika och öfverfyllda skåp. Här blixtra diademer och armband, ringar och broscher i behaglig omvexling med vaser, grupper och serviser i oändlig mångfald af ett ofantligt värde, såväl för den dyrbara materielen, som det derpå nedlagda konstarbetet. Bland de mest framstående, åtminstone de som mest slå an, är en svan af silfver i naturlig storlek, som försedd med mekanik utför diverse gymnastiska rö relser bestående hufvudsakligast i balsböjningar, med bakåt, framåt, uppåt och nedåt sträck. Det vackraste är måhända vattnet, som bildadt af tätt bredvid hvarandra sittande kringlöpande glasspiraler blixtrar och skimrar rätt bra. Prinsessan af Wales murslef, med hvilken hon lagt första stenen till ett uppfostringshem för gossar; prinsen af Wales och prins Alfreds juvelskrin; furst Esterhazys diamantbeströdda kostym, som kostar 50,000 francs 0. 8. v., äro några specialiteter bland den för öfrigt oändligt varierande samlingen af konstskatter. Dernäst kommer ordningen till urmakare, som också breda ut dyrbarheter i oändlighet. De bästa kronometrar, som finnas på expositionen, skola vara från en i London bosatt svensk vid namn Kullberg. Som det är en urmakare sjelf, hvilken intygat det, få vi väl antaga att det är sanningsenligt. Åtminstone vittnar det icke om någon jalousie de måtier. Förbi några skåp med i elfenben och sköldpadd skurna saker komma vi till glas-, kristalloch porslinsutställningarne, som likaledes äro storartade och utmärka sig för mångfald och omvexling, från vinglas, tunna som löf, till kronor och kandelabrar. Oe —— honom, att hon genom en rörelse ct