Göteborgsposten – 17 juli 1867, sida 1

Parisiska Rattsidork) af Alfred de Brähat och Octave För. Öfvers. — Herr Fredåric! Jag besvär er, lugna er! — Jag kan icke! ... Jag kan icke! Ni vet icke, vad det kostat mig att tillbakahålla den bekännelse, som hvarenda af edra blickar förde på mina läppar ... Och indå, äfven nu vågar jag icke tala ... Jag fruktar så att misshaga er ... att lata i min oskicklighet något ord undslippa mig, som skulle komma er att tvifla på min vördnad och min underkastelse, att jag blott svagt uttrycker för er den kärlek, jag erfar; men mitt hjerta tillhör er så väl att det tyckes mig som ni skulle kunna läsa deri. Han hade ett utscende så olyckligt öfver att icke kunna finna uttryck att bättre bekänna sin kärlek att Valentine, gifvande vika för sitt hjertas utbrott icke kunde hindra sig från att yttra: O, ni uttrycker er endast allt för väl!... Tig, af nåd, tig! Han betraktade henne med en min så förvånad, så lycklig och på samma gång så bönfallande liksom för att besvärja henne att skingra den ovisshet, som ännu återstod ) Forts. fr. N:o 162.