Göteborgsposten – 17 juli 1867, sida 1

vid Smedjegatan. Oötehe tiklar skulle det således behöfvas 225,000 minuter. Som man icke får vistas i expositionen längre än från klockan 10 på f. m. till 6 på aftonen, d. v. s. åtta timmar om dagen, så fordras det således 468 dagar och 6 timmar, eller öfver 15 och en half månader, och expositionen räcker endast till hösten. Det synes derför tydligt att vi måste skynda på om vi skola få vår rundresa färdig innan kejserliga kommissionen stänger sina portar. Apropos rundresa, från fregatten Eugenies resa ikring jorden till De Maistres Åresa omkring min kammare, ha sådana i långliga tider beskrifvits i större och mindre cirklar. Härom dagen företogs en egendomlig sådan af ett par energiska svenskar härstädes, nemligen omkring Paris ofvanpå vallarne. Ingen visste nemligen precis huru stor staden egentligen är i omkrets. Somliga anslogo tre dagar till turens fullbordande och våra resenärer åtogo sig att göra den på en. Klockan 7 på morgonen börjades färden och kl. 128 på aftonen sattes åter foten på samma trappsteg derifrån man utgick, men hvilken promenad! Icke nog med att vallarne äro uppförda i en mängd vinklar, som man måste följa, de äro dessutom på en mängd ställen genombrutna för gator eller jernvägar och på hvarje ställe hade man en trappa att gå utföre och en art stiga uppför, hvarvid man således måste beskrifva både horisontela och vertikala krokar. Ur de medförda loggboksoch reseanteckningarne är jag i tillfälle att meddela följande: Paris har 50 öppna portar och dessutom tvenne, som genom tunneln leda ut i det fria, hvilka senare naturligtvis helsades med jubel, derföre att man der slapp trapporna. Vidare genombrytas tortifikationerna al 7 jernvägar, hvaraf en likaledes genom tun nel, 2 kanaler och den lilla Bievrebäcken, samt slutligen af Seinen på två ställen, vid dess passage tvärs igenom staden. Af portarne ligga tvenne så nära invid hvarandra, att blott en minut fordrades för att tillryggalägga vägen dem emellan; längsta distansen emellan ett par portar var 21 minuter. Om man betänker att vid alla dessa portar måste tör oktrojens skull hållas tulltjenstemän, så blir det en liten rätt vacker trupp sådana, som Paris kostar på sig. vallarne äro hela vagen beväxta med gräs, men fråga lär vara att plantera dem med blomsterrabatter, och förvandla dem till en ardin ceinture likasom förut en chemin de fer ceinture löper rundt omkring staden. De utanför varande vallgrafvarne, som mestadels äro torra och likaledes gräsbeväxta, begagnas af Pariserungdomen till lekplatser, isynnerket bollkastning med stora guttaperkabollar, som här synes vara ett savoritnöje. På ett par ställen i grannskapet af Seinen stodo de under vatten och vid Boulognerskogen, som en lång sträcka löper längs med fortifikationerna, eller kan ske tvertom om man så vill, hade stora träd vuxit upp nere i grafvarne, troligen genom at vinden ditförda frön. Men huru lång var nu egentligen periferien? Ja, det kunde resenärerna ej med visshet uppgifva. Tolf och en halt timmar. räckte promenaden, tre och en halt hade åtgått till åtskilliga raster och således jemnt 9 timmar erfordrats för sjelfva vandringen. Den tidning, som meddelade notisen om sjelfva cirkelträdgården, uppger dem till 39 kilometer, alltså ungelär 37(; svenska mil, hvilket således skulle blifva hela det storartade re sultatet af en dags vandring, något som hvil ken ordentlig fotgängare som helst skulle kunna åtaga sig. Och vinsten af alltsammans? Ja, det är törst tillfredsställelsen att hafva gått omkring Paris, och sedan ofvanstående statistiska uppgitter. De förut omnämnde danska arbetarne hatva nu hitkommit. Indelade i smärre divisioner, af hvilka hvar och en förses med en Pariservan ledare, ströfva de nu omkring dels inom expositionen, dels till andra sevärda platser, försedda med hvita band i knapphålet, med påskrift Paris-Danmarke, till igen———— —— —— ———