Göteborgsposten – 16 juli 1867, sida 1

Några dagar sednare befann han sig jemte baronessan hos Tournaires. Hr Tournaire hade nu lemnat sin sjukbädd ehuru ännu något matt; han skulle börja hos hr Cambray, sin nya principal, nästa Måndag. Bokhållaren hade föga aning om den skicklighet, Mähldorf måste utveckla för att fullborda hans återställande. Nu, då hr Tournaire var tillfrisknad och skulle tillbringa hela dagarne ntom hus, voro de lyckliga timmar försvunna som förenade baronessan och Frederie vid hans sjukläger. Sedan Deniscs hemkomst stördes redan ofta fru de Saint-Valiez och den unge studentens samtal af fru Tournaires pratsjuka och i synnerhet af hennes nyfikenhet. Denna hade hvarken den takt eller den grannlagenhet, som hennes man. Utan att förstå att det var i synnerhet värdfolkets fattigdom som baronessans nästan hjertliga sätt gällde, visade hon allt för mycken böjolse att vilja göra sig förtrolig med fru de Saint-Valiez. Hennes man hade anmärkt det två eller tre gånger men hon svarade honom med otålighet, att hon visste att skicka sig, att hon icke var ett dumhufvud, och att hon aldrig skulle låta förakta sig i sitt eget hus. Icke desto mindre företogo sig fru de Saint-Valiez och Frederic, drifna till det yttersta, någon gång att samtala med sänkt röst. Men Denise underlät aldrig att hafva något att bestyra vid sidan af de unga menniskorna. Hon närmade sig dem småningom och försökte att uppfånga ett och annat ord, som bragte henne på spåret af samtalsäm