Göteborgsposten – 16 juli 1867, sida 1

8 öre. — TIMDnMIngR nSs Byrå är i huset N:o 5 — —— — Thiers hänvisade d orpä, att man behöft ett helt år, för att återupprätta nederlaget vid Purbla. Då! begick man det första felet: om en konstitutionel regering bestått, skulle ingen ansvarig minister vågat bekämpa det motstånd, som expeditionens fortsättande! skulle åtrönt. Thiers citerade nu de olika händelserna efter Pueblas intagande tills Mexicos intagande och monarkiens återställande, Här: meddelade tal. ett bref från en fransk köpman i Mexico, hvilken der innehade en hög ställning och hvars förutseende aldrig gäckat honom. Han skref då till honom: Mexicanarne äro besegrade, men icke underkufvade; man väntar på erkehertigen, som sk: ll pacificera allt. Jag önskar det, men hoppas det icke. Han erinrade derefter om det tal, som han år 1864 hållit vid adressdiskussionen; det skulle då varit tillräckligt, om kammaren i adressen på ett aktningsfullt sätt bedt regeringen om, att expeditionen måtte upphöra. Rouher svarade honom, om det motständ, hvarpå man stött, icke funnits annorstädes än i kammaren, skulle man ha lyssnat till oppositionen, lkehertigenX, fortfor derpå Thiers, Åhar afgått till. sin bestämmelseort. Vi, här närvarande, ha alla sett, att den nya regeringen blef med bifall mottagen. När man så ofta som jag läst det beundransvärda monament, som man kallar Napoleon 1:stes korrespondens, är man öfvertygad om, att likheten mellan den spanska och den mexicanska expeditionen är stor. Maximilian försökte efter sin ankomst att organisera förvaltningen och armåen, och han öfvergick derefter till den för hans regering väsentliga frågan, till lösning af frågan om de andliga godsen. Den unge fursten, som hade en liflig själ, bröt med presterskapet och hade numera endast den franska armeen till stöd. Thiers utkastade nu i en stil, som mycket erinrade om Consulatets och Kejsardomets Historia, en tafla af de talrika militära operationerna i Mexico och gjorde derefter en icke mindre märklig skildring af de olika mexicanska lånen. Han blottade derpå motsägelsen mellan hr Rouher, som påstod lånen vara fördelaktiga, och finansministern Fould, som några få veckor senare förklarade affären tvetydig och slöt deraf, att när ministrarne äro utan solidaritet och enighet sinsemellan, ge somliga i kammaren ut för godt, hvad de andra, som ej uppträda i kammaren, anse för dåligt. För att närmare beteckna det sätt, hvarpå lånen göras, tillade han, att af det sista lånet, 166 mill., endast 40 mill. kommit kejsar Maximilian till godo. Tal. öfvergick nu till det famösa mexicanska dekretet af 1865, i hvilket Maximilian befallt, att med vapen i hand gripna mexicanare skulle skjutas. Thiers ville ej påbörda någon ansvaret derför. Situationen är ensam skulden dertil, och det bar varit svårt, att skilja de mexieanska trupper, som försvarade sitt land, från banditerna, hvilka gingo ut på rof och mord. Tal. omnämnde pu nordamerikanarnes reklamationer i afseende på Mexicos utrymmande. Han fann, att man år 1866 befungit sig inför löftet att lemna Mexico eller ett krig med Nordamerika. Han gillade, att man hållit sitt löfte; man hade ej kunnat handla annorlunda; att så var, deri låg den mexicanska expeditionens dom. Thiers erinrade nu om kejsarinnan Charlottes återresa, om general Castelnaues mission, hvilken skulle förbereda utrymmandet och uppmana Maximilian att aftaga med fransmännen, och om Shermans samt Campbells mission. Det skulle varit bättre att då underhandla med Juarez, som var besegrad, än att vänta dermed, tills han blifvit segrare. Kejsar Maximilian, som trott sig öfvergifven af Frankrike, har likväl ansett det för en hederssak att stanna qvar. Tal. ville nu sammanfatta de timade händelserna och deröfver uttala sitt omdöme. Sedan han sammanfattat dem, sade han: Resultatet kännen j! Thiers sade derefter, att om Frankrike ännu alltjemt har sin gamla makt, inger det likval icke mera samma fruktan som förr i nämnda trakter. Om man dittills onskat att förskaffa den romaniska racen inflytande, måste man nu vara glad, om den anglosachsiska racen utvidgar sitt inflytande dit. Tal. omnämnde sedan den revolution, som under sistlidit år försiggick i Tyskland, för att bevisa hvilka konseqvenser den mexicanska expeditionen haft. Frankrike har kunnat kallas att deltaga i densamma, medan dess artilleri icke haft tillräckligt anspann och cadrernas effektiva styrka ej varit tillräcklig. Landet har ej gillat den mexicanska expeditionen, kammaren icke heller, hvilken likväl icke gjort något motstånd af skäl, som han (Thiers) respekterade; men ministrarne hade beklagat expeditionen, och denna har likväl egt rum. Han slöt deraf, att aktningsfullt motstånd måste gå hand i hand med tillgifvenbeten. Han hade, sade han, för Frankrike alltid önskat friheten under monarkien, och han jemföråe derför den furste, som herrskar med en minister utan solidaritet, med den furste, som regerar med ett råd, hvilket får yttra sig öfver de allmänna frågorna och göra aktningsfullt motstånd, och en kammare, hvilken, om det är nödvändigt. vet att representera landets mening, som har laga kraft. Denna regeringsform, slöt Thiers, önskar jag mitt land, utan att uppställa någon person. Om jag får tro flera