Göteborgsposten – 16 juli 1867, sida 1

vid SOmedjegatan. Göteh. Ä Ä af mina kolleger, så gå vi denna regeringsform till mötes, man måste rikta sina bemödanden på att gå snabbare framåt och bör icke stanna på denna väg. Det ligger i regeringens och landets intresse. Efter Mexico ha de tyska angelägenheterna kommit. Efter en så stor olycka bör åtminstone ett framåtskridande i våra institutioner följa. Efter Granier de Cassagnac, som nu talade, erhöll Jules Favre ordet. Han höll ett tal, hvilket anses för det bästa han dittills hållit; det var i alla händelser ett af de skarpaste, som utgått ifrån honom. Han sade, att hvad man har att förebrå regeringen är, att hon aftubbat kammaren dess bilalletill mexicanska expeditionen (sorl), i det hon föregifvit ett annat mål, än det hon i verkligheten sullloljt (sorl och stoj). Motsägelsen ligger klar, och j hufven icke glömt det. Då ministrarne för första gången talat i kammaren ang. den mexieanska expeditionen, hade hon nyss afslutat londonerkonventionen, och det gällde att skaffa våra skymfade landsmän upprättelse och för dem erhålla samma upprättelse som andra regeringar för sina landsmän. Oppositionen bestred ej regeringen denna rätt. Hon var endast orolig. Hon sade: Ni vill endast straffa ogerningar? Har ni icke några andra afsigter? Tänker ni icke på att draga fördel af det nordamerikanska virrvarret? Aro icke de rykten grundade, som genom den främmande, ej den franska pressen trängt till våra öron? (Bullersamt afbrott.) Dessa sade, att Frankrike har för afsigt att tillintetgöra den mexicanska republiken och på dess spillror uppföra monarkien. Vi nämnde till och med den prins, som var bestämd för tronen. Det var samme olycklige Maximilian, som nyss fallit offer för sitt mod och sitt olycksöde. Men hvilket språk förde regeringen? Hon förnekade allt. Ministern begärde af oss bevis och menade, att vi ej skulle ha några sådana. Vi hade visserligen inga, men tiden har åtagit sig att lemna dem i stället för oss och att ge oss upplysning om den ministers påståenden och, jag har rätt att säga det, sanningskärlek, hvilken då talade till kammaren (buller). Han meddelade oss, att England begär upplysning om dessa rykten, hvilka vår utrikesminister dementerat. Vi erkänna denna dementi, men äfven, att utrikesministern slagit sanningen i ansig:et lika mycket som den minister, hvilken talade till kammaren. Underhandlingarne pågingo verkligen; det är nu uppenbart. Denna fatala ide, som kostat Frankrike så mycket blod och skatter, kom från Spanien (sorl). Regeringen lys nade villigt till spanska kabinettets och den mexicanska emigrationens intriger. Ur de af spanska regeringen offentliggjorda depescherna framgår, att underhandlingarne inledts mellan Madrid och Paris sedan 1859 — och det var 1862, som herr Billault gal kammaren ofvan angifna svar; Frankrike gjorde invänningar, men icke sådana, som beröfvade Spanien modet. Det anstår mig icke aft erinra om alla detaljer i denna afskyvärda underhandling; jag vill blott säga, att desamma Itortforo ännu två år senare, men att man förnekade dem, på det j skullen gifva ert bifall. D. 18 April 1869 meddelade statsministern i Madrid sin gesandt i Paris, att hr Barrot, då fransk gesundt i Madrid, meddelat honom, att England och Frankrike äro hugade att rikta sma bemödanden på upprättande i Mexico af en regering, hvilken hela nationen skall erkanna. Tanken var prisvärd från moralisk, men icke från politisk ståndpunkt. Om Frankrike vill bekämpa alla oroligheter ölver hela verlden, måste man mångfuldiga de mexicanska ex peditionerna och antaga lånens nödvändighet (sorl) At med kartescher vilja tvinga moral på verlden är ett vanvettigt företag, hvilket hvarje politisk man måste tillbakavisa. År 13861 skref hr Barrot, att konventionen i London endast har för ändamål att af hjelpa fransmännens svårigheter i Mexico. Detta var det erkända målet, men det verkliga målet var republiken Mexicos kullstörtande och upprättande: af en tron till förmån för en främmande furste. Det är ännu icke länge sedwn herr statsministern nödgades delvis erkänna detta och i full motsats till sina förklaringar i plenum d. 14 Mars 1862. (Forts.