Göteborgsposten – 15 juli 1867, sida 2

Han kände så väl hur löjlig hans belägenhet skulle blifva, att han ryste dervid. Men vid Fråderics ålder och i synnerhet med hans karakter skulle man heldre vilja hoppa från andra våningen ned på gatan än blifva förlöjligad inför den qvinna, man älskar. Lyckligtvis för honom gissade fru de Saint-Valiez, hvad han erfor. Hon fann en anledning att närma sig honom och småleende ropa honom med en nästan v lig åtbörd. Hon samtalade i detta ögonblick med grefvinnan de Taverly och grefve de Larsigny, den originelle gubben, som vi sett komma med sin mössa, sitt paraply och sina juveler till hr Portin, juveleraren. Oaktadt han tyckte mycket om whist, gick den gamle grefven högst sällan på bjudningar, men han kunde ingentiog neka sin vackra kusin, hos hvilken han dessutom alltid fann tillfälle att uträtta något för sina välgörenhetsverk. Mycket intagen till Frederics förmån genom baronessan och fru de Taverly, tog grefven temligen väl emot honom. . Enligt sin vana emellertid fästade han på honom en fast och genomborrande blick, som skulle hafva afskräckt en djerfvare man än Miihldorf, men denne sednare, som gent emot honom icke hade samma skäl till förlägenhet som inför hr de Saint Valiez, uthärdade lugnt blicken. änskap(Forts.)