Göteborgsposten – 13 juli 1867, sida 1

LOTUGUBÖH UV 10 OUII. en förlåtlig nationalstolthet sagt till oss sjelf-e va, men nog blefvo vi en smula syrprinerade, då en god vän häromdagen gick oss på lifvet med följande fråga: Nå, hvad sägs om att en oktett skaraborgare skola ge konserter i Boulognerskogen?4 — Skaraborgare — Boulognerskogen — was ist das? Vi fruktade för det värsta af allt, att vara utsatta för drift, och vi voro färdiga att säga vår vän en sottis, då han, som förmodligen anade hvad som komma skulle, plötsligt afväpnade oss med orden: Var lugn, min vän, jag menar Boulognerskogen i — Sköfde. Noga räknadt hade denna historia dock icke varit stort otroligare än den som för någon tid sedan stod att läsa i en landsortstidning, hvari en musikreferent, som fallit i beundran öfver violinisten Gasparys spel, slutligen regalerade sina läsare med den oväntade nyheten att hr Gaspary innan kort skulle tillträda sitt engagement vid — Theatre Lyrique i Paris. För så der en tjugofem år sedan fanns ingen menniska, som förtärde sodavatten annat än som medicin. Om man den tiden händelsevis af misstag kom att smaka på ett glas af denna ädla dryck som någon tankspridd magsyrepatient möjligen ställt efter sig, så grinade man illa: tvi tusan! och spottade ut herrligheten. Med seltersvattnet var förhållandet något olika. Detta tillhör ursprungligen aristokratien bland mineralvattnen, det uppenbarade sig fordomdags aldrig annorlunda än i de der små förnäma krusen, ni vet, med hertigliga nassauiska vapnet på; dess närmaste umgängeskamrater voro m:me Clicquot och m:r Heidsieck, det höll sig mest i de förnämas salonger och endast undantagsvis i hederliga borgarefamiljer, då dessa en gång om året skulle visa sig på styfva linan. Champagne och seltersvatten, vaktmästare och hvita vaxljus, det var den tiden kronan på verket, höjden af lyx och splendidite. I våra dagar deremot har konsumtionen af sodaoch seltersvatten antagit förvånande dimensioner, det förtäres af hög och låg med samma passion, fabrikationen deraf har blifvit ett lönande näringsfång för hundradetals personer, ja, man skulle nästan kunna säga att det blifvit en nationaldryck, och ändå gå vi med tålamod och fördraga att man på källare och restaurationer låter oss betala 25 öre flaskan för en dryck, som i inköp kostar högst 6 öre. Sådant der går, men märk noga, likvisst endast till en tid. I detta fall, likasom i alla andra der allmänheten uppskörtas, är det konkurrensen som skall göratt. En god början i detta sall är den tillämnade vattenbutiken i Brunnsparken, der kolsyrade drycker lära komma att tillhandahållas till rimligheten mera motsvarande priser. Vi föreställa oss att ätven andra oskyldiga — hoc est icke spirituösa — förfriskningar derstädes komma att efter enahanda menskliga prisberäkning serveras. Denna anspråkslösa butik önska vi vidare endast måtte vara en blygsam förelöpare till det eleganta schweizeri, hvilket vi i en icke alltför aflägsen framtid hoppas få se växa upp på samma plats, denna plats, hvars utomordentliga lämplighet till ett förfriskningsställe motsvarande tidens fordringar och vår stads anseende, bör vara så i ögonenspringande, att någon eller några af hrr stadsfullmäktige vid sina vandringar till rådssalen i Börshuset säkerligen icke kunna undgå att märka det, och då — ja, då, hvar finnes väl den fördomsfrie och modige man, som vill väcka förslag om densammas upplåtande till ofvan antydda ändamål? Noga räknadt, tro vi sannerligen icke mera än en enda derom och få se om icke han också en vacker dag genom väckandet af en sådan motion ytterligare ökar den tacksamhetsskuld, hvari samhället till honom för hans verksamhet som stadsfullmäktig redan häftar. Krönikeskrifvaren häftar för sin del i skuld till en ärad korrespondent som tillsändt honom följande klassiska autograf, hvarigenom hans pekoraliesamling erhållit en värdefull tillökning: — — — Actie-Bolag. Götheborg. Undertecknad ber om tillåtelse att få förfråga om huruvida — — Actie Bolag — skulle wilja — calt emot säker antaglig borgen, wilja antega Con.missionar som försäljningslokal låta öppna här på platsen!? Till en början af ett mindre lager. Trackten här omkring är ovanligt tädt bebyggt med rikt folk, och särdolos Mycke med Ständs Personer och Herregårdar. Skulle mitt erbjudande ej för smäs — — Ä(fästa uppmärksamhet — så war god och tillkännagif — Dess willkor som Rabattäk) Högaktningsfullt adresse