er att kachera den förtretliga kapillar-rodnaden, hvadan han icke allenast af sina kamrater fick utstå mycken smälek utan till och med en gång i tentamen för professorn i kemi råkade ut för följande äfventyr. Då han satt sig började professorn helt tvärt, med en förarglig sidoblick på hans i violett skiftande hufvud, med följande fråga: Prof. Hvarmed svärtar herrn sitt hår? Stud. (blir förlägen, men vågar icke tiga utan svarar hastigt och sanningsenligt) Med salpetersyrad silfveroxid. Prof. Hur får herrn detta bort ur håret? Stud. (osäker och fuaderande) Jag inleder chlor — — Prof. Hur går det då med herrns lungor? Stud. (tar sig ytterligare en funderare) Jag begagnar chlorvätesyra. Prof. Hur går det då med herrns skinn? Stud. Jag använder chlorvatten. Prof. Hvilken kemisk förening får man då? Stud. Chlorsilfver. Prof. Hur får herrn bort det ur håret? Stud. Genom ammoniak. Prof. (förnöjdt) Nå — nu ha vi herrn ändtligen ren och — rödhårig. Numera afl. prof. Mosander, hvilken var bekant för sitt ombytliga humör, tenterade en gång en farmaceut, som rätt bra besvarade de många kinkiga frågor som framställdes af professorn, hvilken för tillfället var vid vresigt lynne. Slutligen frågade denne: -Uvilken kemisk förening får herrn i magen om herrn förtär öl och kalfost? Utan betänkande och med mycken tvärsäkerhet svarade tentanden: Ölet förenar sig med osten till ölost och kalfven blir fri. —