Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 2

egde genast rum å kyrkogården och biskopen meddelade absolution. I General Corona lät kalla biskopen och fordrade af honom att aflemna brefven. Det till erkehertiginnan Sophia adresserade blef icke öppnadt; det var till den dödes moder och kunde icke innehålla något farligt. Det till kejsarinnan Charlotte blef af allvarsamma politiska skå! öppnadt, och sekreteraren fick tillåtelse att taga en afskrift deraf. Det var i original af följande lydelse: Ma bien-aim6e Carlotta, Si Dien permet que tu gusrisses un jour et que tu lises ces lignes, tu apprendras toute la eruaute du sort qui me frappe sans relåche depuis ton depart pour PEurope. Tu as emportå avec toi ma fortune et mon åme. Que wai-je cout ta voix! ... Tant dvEnements, hålas! tant le coups subits ont brise le faisceau de mes espårances, que la mort pour moi est la dålivrance heureuse et non VPagonie. Je tomberai glorieusement comme un soldat, comme un roi vaincu, mais non deshonork. ... Si tes souffrances sont trop vives, si Dieu Vappelle bientöt a me rejoindre, je benirai sa main divine qui gest appesantie sur nous. ... Adieu. ... Adieu! Ton pauvre Max. Eller i öfversättning: Min älskade Charlotte, Om Gud tillåter att du en dag blir frisk och du läser dessa rader, skall du finna hela grymheten af det öde som slår mig utan uppebåll, allt sedan du återvände till Europa. Du har med dig tagit min lycka och min själ. Hvarför har jag icke lyssnat till din röst! ... Så många händelser, ack! så många plötsliga slag ha brutit alla mina förhoppningar, att döden för mig är en säll befrielse och icke ew qval; Jag skall falla med ära såsom en soldat, såsom en besegrad, men icke vanhedrad konung.... Om dina lidanden äro alltför stora, om Gud inom kort kallar dig att återförenas med mig, skall jag välsigna hans heliga hand som tungt lagt sig på oss. . .. Farväl... Farväl! Din stackars Max.