Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 2

att kammartjenaren icke kunde hysa aktning för en så illa klädd person. Vid hvarje annat tillfälle skulle mäster Sylvains omdöme varit honom temligen likgiltigt; i dag deremot sysselsatte det honom något mer än skäligt. Liksom alla menniskor, som ingenting ha att göra, använde herr de Ruzolles mycken tid på sin klädsel. En timme åtminstone förgick innan den blef slutad. Slutligen fattade han emellertid Fråderics arm och gick ned med honom. De inträdde genom den lilla porten som förband de begge hotellerna med hvarandra. Öfver den vidsträckta planen framför Saint-Valiez hotell sträckte sig en markis. under hvilken vagnarne stannade, hvilket tillät de inbjudna att stiga in i skydd för oväder. Tvenne ståtliga lakejer i baronens livråe öppnade dörrarne, såvida de icke blefvo förekomne af de domestiker, som medföljde de första ekipagerne. Man gick sedan igenom en stor vestibul rikt upplyst och smakfullt smyckal med blommor och grönt. Lådor, innehållande träd och växter, bildade en dubbel rad längs utmed den breda marmortrappan, betäckt med tjocka mattor och uppvärmd från den värmeapparat, som från källaren försedde hela huset dermed. Balen egde rum i de stora salongerna i bottenvåningen, som befunno sig till höger om vestibulen, innanför tvenne afklädnadsrum.