Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 1

Ö) 912. oo RAM RT JR KR 1 uuUr — EAA— — lömde i brådskan att efter laddningen taga t laddstakarne, hvilket hade till följd att essa afskötos mot kadetterna; men lyckligtis sårades ingen af dem, En underofficer å kanonslupen blef så ifrig, att han under andgemänget tilldelade en kadett ett hugg fver skulderblade, hvilket dock skyddades f packningen hvilken blef genomskuren. i Ni har förmodligen observerat i våra tidungar att en engelsk lustkutter Zelia, ett utmordentligt vackert fartyg, hitkommit. Den örsvann lika plötsligt som den kom. Dess gare vistades här blott ett par dagar, hvarinder väderleken var särdeles ogynnsam, och mtagande att han inträffat här under regnverioden gjorde han inga besök i staden, ! hesåg inga offentliga samlingar, icke ens riksnuseum i hvars närmaste grannskap han katat ankar, och så lät han i Fredags morgon idigt en ångslup bogsera Zelia ut i skärgårlen, sägande eti knapphändigt farväl till vår nufvudstad. Apropos ångslupar, så kan jag ej neka mig nöjet att omtala den folkrörelse som lessa små välsignade tingestar befrämja. Under de begge midsommardagarne hade vi både solsken och sommarvärma med besked. Alla här som möjligen kunde göra sig fria, skulle naturligtvis ut i det gröna, och Det förenade ångslupsbolaget, som eger omkring 40 ångslupar, hade hvardera af de begge sommardagarne en bruttoinkomst af 8,000 rdr. afgiften för hvarje passagerare varrierar efter resans längd från 8 till 15 öre, men på de kortaste turerna erlägges blott 3 öre. Tages nu afgitten till 10 öre i medeltal, så befordrade dessa ångslupar hvardera dagen 80,000 personer, och märk väl, dessa gjorde inga långresor: de aldra flesta besökte endast Djurgården eller Ladugårdsgärdet, men färdades på ångbåtarne både dit och dän, stego at och på vid flera tilläggningsbryggor o. s. v. Nämnde ångbåtsbolag, som i sina båtar har ett kapital af mellan 3 och 400,000 rdr, utgöres icke af några egentliga kapitalister. Det består till större delen at kaptener, styrmän och maskinister som samlat sig en liten fond, och åtskilliga af dem föra sjelfva dessa båtar; deras kapital växer och de erhålla en god utdelning genom deras flit och den kloka förvaltningen. På tal om de små kapitalerna, så gjorde jag häromdagen en ganska intressant bekantskap, om än flyktig, med en del af deras representanter. Den 21 i förra månaden kom jag kl. half 12 upp i Stockholms ensk. bank. I den rymliga salen hade redan då ett ganska stort antal personer infunnit sig, alla tillhörande medeloch arbetsklassen. Ninst hälften af dem var fruntimmer; alla voro ganska anspråkslöst klädda. Man upplyste mig att det var första dagen för haltårsräntornas liqviderande för i banken på deposition insatta medel. Man upplyste mig vidare att innehatvarne at de små kapitalerna voro de punktligaste att lyfta sina räntor. Banktjenstemännen hade fullt upp att göra. De skulle icke blott utbetala utan äfven taga emot penningar, ty flera räntetagare kunde nu äfven göra en liten insats af de medel som de erhållit; de kunde således öka sitt kapital med den gjorda besparingen. Ett äldre ogift fruntimmer, som jag kände sedan flera år tillbaka, träflade jag der. Ja så — sade jag — mamsell har sin förmögenhet insatt här. — -Ja vet herrn, det var då en välsignad uppfinning att vi blefvo myndiga. Nu får jag mina räntor på dagen och behöfver ej springa hos min förmyndare, som alltid tyckte att jag kom olägligt. Här tår jag räntan till och med åtta dagar i förskott, ty den är icke förfallen förr än den 1:ste Juli. — Det är på mm mm — — — — mm