Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 1

ipptäckte allt, sanningen. Han uppbjöd hela sin diplomaiska förmåga för att öfvertala Mähldorf att anlita hans börs. Men studenten, som kände honom från lång tid sedan, var på sin vakt. Då han visste hur mycket markisen plockades af alla som omgåfvo honom och borde vara misstrogen mot viinskapens egennyttiga beräkningar, hade han svurit att aldrig af honom emottaga någon tjenst i pengar. För att åtminstone bespara honom att taga en vagn, återförde Jean honom till gatan Rocher för att der göra sin toilette och påtaga den oundvixligt nödvändiga svarta fracken. Det är sannt att markisens förbindliga handling förtjenade en belöning, på hvilken han för öfrigt kanhända räknade något. Under det Mihldorf klädde sig, steg Jean upp till Tournaire. Han fann der Annette Aubry, som af en sällsam slump alltid hade något att uträtta hos grannarne, hvarje gång ett åkdon stannade utanför porten. Medan hr de Ruzolles pratade med den unga flickan och herr Tournaire, vände och återvände Mähldorf på alla kanter den svarta klädnad han ämnade pådraga. Den hade aldrig varit riktig på modet, och uldern hade i det afscendet ingenting förbättrat. Ända dittills hade Fråderic, som föga sysselsatte sig med sin toilette, icke fäst stor uppmärksamhet dervid. I dag märkte han att klädet lemnade åtskilligt att önska, att sidenet som betäckte knapparne, var slitet, att sömmarne tycktes något hvita o. s. v. — O! om det icke vore för hennes skull, mumlade han. Må de andra finna mig bra eler illa, det är mig