Göteborgsposten – 12 juli 1867, sida 1

Den som var lyckligast öfver denna underrättelse var Annette Aubry. Mindre bullersamma än hr Tournaires och hans hustrus, vore hennes tacksägelser icke mindre uppriktiga och isynnerhet icke mindre dyrbara i hr Ruzolles ögon. Hon hade dessutom kunnat göra anspråk på en del af denna lyckliga nyhet, ty det var på ett skämt af henne några dagar förut öfver markisens tanklöshet, som han förbundit sig att skaffa hr Tournaire anställning, innan veckas gått till ända. Om herr de Ruzolles skyddslingar emellertid kunnat gissa den trolösa plan, som hr Portins löften dolde, är det troligt, att warken de eller markisen varit så glada i detta ögonblick. Fråderic hade all möjlig möda att få hr de Ruzolles mol sig. — Kom då, kom då, sade Mähldorf till honom. — Straxt hr president, svarade markisen. Sedan ortsatte han, visande honom för Isabelie. — Du ser ju den der mannen med sin svarta drägt och sin hvi a halsduk; det är han, som har fått i uppdrag att döma dv barn, som gjort sig skyldiga till följande brott. Och hen uppräknade en mängde fel för hvilka han beskylde lstbelle, som tog saken för allvar och började gräta. Slutligen, tagande sin vän under armen, lyckades Fröderie föra lort honom till fru Denises stora missnöje. Så snart de aflägsnat sig, gaf hon sitt dåliga lynne luft, i det hon gjorde narr af Mähldorfs angelägenhet att få visa sig på balen, äfvensom öfver den unge studentens