Göteborgsposten – 11 juli 1867, sida 1

XVIII. En luggsliten rock. Man måste medge att då det handlar om förälskade visar slumpen sig utomordentligt förståndig. Återstår att veta om man icke hjelper den något. Oaktadt familjen Tournaire icke bodde i hennes qvarter, hyste baronessan de Saint-Valicz allt för mycket intresse för densamma för att öfverge den. Hon hade en synnerlig tillgifvenhet för den lilla Isabelle. Å sin sida tillbad barnet denna vackra dame med den så milda rösten, den smekande blicken och de alltid fulla händerna. Ehuru aldrig något möte var öfverenskommet mellan baronessan och Fråderic Miihldorf förde dem den hjelpsamma slump, hvarom vi nyss talat, ofta på samma timma till bokhållaren. En dag hade Frå lörie låtit undsalla sig att i fall af behof skulle han försumma sina lektioner heldre än att icke infinna sig hos Tournaire vid baronessans besök. För en så flitig och sin pligt så tillgifven yngling som Fråderic var detta en hjeltemodig uppoffring. Fru de Saint-Valiez förstod det. Hon skulle förebrått sig sjelf dessutom om Miihldorfs kärlek varit till hinder för hans fortkomst. Utan att tala derom för Fråderic, utan att bekänna det för sig sjelf kanhända, lagade hon att hon kom till Tournaires på de timmar då Frådsrie borde befinna sig der. De första dagarne försökte hon hitta på någon före