Göteborgsposten – 9 juli 1867, sida 2

räkning, sade hon, men den jag arbetar åt måste också ha sin förtjenst. — Och hvem arbetar ni åt? — Ett slags entreprenör, min herre, sade bokhållaren. Denna går och söker upp arbete hos kunderna och delar sedan ut det åt andra på hvars arbete hon förtjenar åtminstone hälften. — Hvarföre låta på det sättet beröfva er er förtjenst? frågade markisen den unga flickan, vore det icke bättre att sjelf hafva affär med kunderna. — Man måste känna dem och sedan är man tvungen att gå och hemta och bära tillbaka arbetet. — Jag skall tala derom med min tant, återtog Jean; hon skall skaffa er kunder bland sina vänner. Hon har för öfrigt sagt att ni behagade henne mycket. Annette rodnade ända till hvitögat. Hon var mycket glad likväl att höra att hon behagade detta fruntimmer, som hade så godt utseende och isynnerhet som var markisens tant. — Ni arbetar sålunda från morgon till afton? återtog herr de Ruzolles. — Jag måste det, min herre. — Men på aftonen går ni väl ut någon gång? — Aldrig, min herre. — Går ni aldrig på theatern. — Jag har aldrig varit der mer än en gång i mitt lif och det är mycket längesedan. (Forts.)