Göteborgsposten – 9 juli 1867, sida 1

————— — Baronessan som hade hört henne med tårar af rörelse och ovilja, frågade henne genast hur mycket hon behöfde för att betala amman. Men bokhällaren, som hade bibehållit en del af sin värdighet ända i olyckan, skyndade att visa sin hustru två eller tre guldmynt, som han egde ge nom markis de Ruzolles frikostighet. — Se här alltid tjugo francs, sade buronessan som hade blott detta i sin portmonnä, ty som vi sagt, hennes hjerta var alltid längre förut än hennes budget; men jag tror att ni i dag erhålla besök af min nevö. Han har lofvat mig det i dag på morgonen. Vid. dessa ord tog hon slutligen afsked af familjen Tournaire. Då hon gick ned utför trappan mötte hon Frederic Miihldorff som sprang upp och tog fyra steg i taget. — Ni går, fru baronessa, sade han med alldeles bestört utseende. — Ja, svarade hon; fru Tournaire har nyss kommit hem och jag tänkte att hon behöfde tala vid sin man, — Jag hade en aning om att ni var här, sade han sakta. Han tillade ingenting, men hans häftiga andedrägt och svetten, som strömmade från hans panna, sade tillräckligt att han borde ha sprungit af alla krafter. Besvarande sin egen tanke skakade baronessan hufvudet liksom för att förebrå Mihldorff att hafva tröttat ut sig sålunda. — När återkommer ni? frågade han henne. Det var en obetänksam fråga, som han icke vid kallt blod skulle ha vågat tillåta sig, och som fru de Saint