Göteborgsposten – 9 juli 1867, sida 1

po RM AÅ( itseende, endast någon gång stördt af en eller nnan, som icke är vän hvarken till sött eller alt vatten utan föredrar att hemta robur et ecuritas ur agva vite, annars kalladt svenskt inkel. Den s. k. brunnsparken, der, såsom jag xyss nämnde, man kan anställa sina betrakelser temligen ostörd af många besökande ch å ena sidan låta blicken halka förbi de månätta anläggningarne och de båda urnorna . la Rosendal utåt hafsviken, och å den anIra hålla ett vaksamt öga på societetshuset och dess trädbevuxna gård, är en mycket angenäm tillflykt och särdeles passande att belöma brunnsoch badlifvets tillstånd för ögonblicket. På societetshusets gård leker den yngsta badgenerationen, den kastar ring och boll, brottas och gungar på bräden, apterade enkom för dess beqvämlighet, men inne i huset inskränker sig societeten nu på aftonen till tvenne herrar, som spela bräde, och genom parken vandrar en och annan ner till badhuset för att hålla sig varm antingen genom en promenad eller ett bad. Hufvudorsaken till tomheten förklarar nu en gammal habitu på stället är att söka mindre i väderleken Kc. än i frånvaron af musiken. Hittills bestås endast en concert å la nature af kajor, som just tyckas utsett parken till ett lämpligt ställe för sina musikaliska öfningar, men i morgon kommer den veritabla orkestern, fullstämmig, fullblåsande regementsmusik, och då får lifvet här en annan färg, då börjas ett annat regemente, då få vi också en styrelse, och då hoppas jag också få nya anledningar till ett nytt bref. Vid närmare eftersinnande finner jag att början blifvit bortglömd nemligen en beskrifning för alla dem, som icke varit här sedan dess, öfver Warbergs utseende efter branden och i allmänhet för alla som aldrig varit här; men nu är det för sent, posttimman är inne och jag måste uppskjuta det till en annan gång. Blott ett par ord om andra materiella för husfäder och husmödrar intressanta saker. Hvad lefnadskostnaderna beträffar, ett vigtigt item vid uppgörandet af planer för sommaren, är Warberg såsom bekant en ganska billig ort. Då undertecknad lefver en 9argon måste han referera sig till familjerfarenhet och har af badgäster fått Warbergs rykte bekräftadt. Om man undantager rum, som möjligen för den som vill bo fullt komfortabelt äro nästan lika dyra här som på andra ställen, är den substantiella födan ganska billig. Man hemtar från restaurationen god och riklig husmanskost efter 25 öre för fiskoch sopprätter, 38 öre för kött med legumer, allt portionen. På torget köpes ägg till 50 öre tjoget och färskt smör till 42 öre skålpundet. Brödet som bagarne leverera är i allmänhet rätt godt och tillgång finnes på nästan alla slag, men priserna ställa sig ungefär som i andra städer. På torget ser man torgdagarne, Onsdagar och Lördagar, ej obetydlig tillgång på lass med bokved och tastän dessa äro små kan man dock icke säga att priset är dyrt, omkring 3 riksdaler — 8 å 10 daler ty folket räknar här gemenligen i daler ehuru öreräkningen dock icke alldeles är för dem ett terra incohnita — då veden alltid håller tre alnar i längd. Rätt eget är att se huru alla landtboer, mestadels qvinnor, som hafva ägg och smör att sälja, stå samlade på en större trälucka, jag känner ännu ej anledningen till denna träbeläggning, ej fullt midt på torget och der uppsökas af resp. spekulanter. Afven smultron lära der hatva i dag visat sig, fastän till ett pris af 1 rdr å 7 daler kannan, förmodligen till följd af den blåsiga och kalla försommaren voro dessa, liksom den öfriga vegetationen, temligen efter sin tid. Heimdal.