Göteborgsposten – 5 juli 1867, sida 1

— Tror du att han kunnat undkomma. — Nej, svarade den andre. Utom denna vattensamling, hvilken jag icke skulle tro djefvulen i stånd att komma öfver i mörkret, är hela gången full af senapsställen, ja jag sjelf skulle vara förlorad der inom tio minuter. Lika mycket! ... Tänk att vi skola förlora den skälmen i det ögonblick vi bäst behöfva honom. — Med allt detta, sade Rosenknoppen, säger du oss ej hvad du har gjort med bytet och den lilla urmakaren. — Jag tror väl att den bofven spelat mig ett streck, svarade han, bitande sig i händerna af vrede. Under det han med de öfriga gjorde några försök att återfinna Leonard eller hans lik, berättade Ambroise Palonge för dem, att han hade följt urmakaren ända till porten af hans hus, och att han tillochmed sett honom gå in. — Jag väntade utanför porten i mer än två timmar, fortsatte han; sedan tänkte jag att dagen skulle bryta in, att ni skulle vara nödgade att försvinna för arbetarnes ankomst och då bestämde jag mig för att återvända och berätta er saken. Jag skall icke här återupprepa den konsert af förbannelser, hädelser och eder som började när berättelsen var slutad. Vi veta icke hur lång tid den skulle ha fortsatts, om icke dagens annalkande och följaktligen arbetarnes snara ankomst hade nödgat banditerna att lemna stenbrottet. De skickade dagen derpå en af sina förtrogne till ur