Göteborgsposten – 2 juli 1867, sida 1

framme, o h begisva oss genast fram till stora verandan i parken, , midt emot hvilken den vackra rotundan för musiken är uppförd, uuder vägen dit hafva vi att betrakta de stora och vackra marmorbroar och terrasser, hvilka vi måste passera, vi framkomma till slätten framför verandan, den vackra musiken har redan tagit sin början, med knapp möda bana vi oss väg genom folkmängden uppför trapporna och befinna 088 ändtligen på verandan; vända vi oss nu till venster, ha vi framför oss en stor och vacker slätt, bevuxen med unga och vackra träd, buskar och blommor, samt en otalig massa promenerande ladies och gentlemän; vända vi oss litet till höger, se vi mycket lågt under oss en herrlig sjö, till hvilken en mängd smakfullt uthuggna afsatser och trappor leda; på sjöns spegelklara yta se vi en mångd af de aldra nåättaste båtar sakta röra sig fram och tillbaka, alla fullsatta med damer och herrar; vända vi oss ännu litet. längre åt höger, varseblifva vi tusentals af de elegantaste och smakfnllaste akdon äfvensedes uppfyllda af nobless samt en mängd ridande af båda. könen, man ser icke heller så få små luftiga åkdon, i hvilka två af det täcka könet ensamma befinna sig och sköta den ystre hästen lika väl som någon man. Men all denna berrliga utsigt kunna vi ha icke allenast från nämnde veranda, vi kunna älven promenera sina trenne timmar omkring i parken på olika ställen och lika väl se denna herrliga tafla. Önskar ni kanske efter denna promenad någon förfriskning i den -lilla vackra schweitzerihyddan straxt vid den stora terrassen, så begifva vi oss dit. Vi kunna der få alla möjliga läckerheter som Önskas; glacer, ananas, aprikoser och pies (en sort bakelser) förtäras isynnerhet med stor begärlighet af damerna. Men skymningen börjar komma och det är tid på att begifva sig hem igen. Flera af mina läsare finna det kanske märkvärdigt, att jag talar om skymning en vacker sommarafton. Men så är det här i Nya verlden, v: hafva icke de ljusa vackra sommarnätterna, som vi i Sverige finna så behagliga, vi måste tvärtom midt i högsommaren alltid här tända ljus kl. 8 på aftonen; men, som sagdt, vi begifva oss hem ifrån parken, och ni kan, utan att öfverdrilva, vid er hemkomst berätta, att ni sett 40 ä 50,000 menniskor samlade der. : Svenska societeten härs:ädes skall fira Midsommardagen med en pic-nic, det vill säga en utflykt i det gröna, och har för detta ändamål tillsändt alla landsmän, de möjligtvis hafva reda på, ett tillkännagifvande derom. YPic-nicen skall ega rum i en stor och vacker park, ej långt ifrån Newyork, samligen skall börja kl. 9 på morgonen och en timma derefter börjar musiken och dansen samt fortfar hela dagen med undantag af den tid då måltiderna skola intagas; afgiften är bestämd till 1 dollar för en herre med dam och är afsedd att, sedan musiken och andra små omkostnader åro betäckta, öfverskottet skall användas till att anskaffa en vacker svensk flagga till societeten, hvilken densamma, märkvärdigt nog, sak nar, ehuru societen existerat här i öfver 31 år. Hvarje familj skall sjelf medföra matvaror, hvaremot dryckjom finnes att tillgå på stället; för öfrigt skola nöjena komma att bestå af sång, kasta krans, enkleken m. fl. gamla svenska lekar. Blir vädiet vackert och landsmännen eniga om att besöka pic-nicen, så blir festen för mången troligen mycket roande, men, såsom jag förut ofta nämnt, svenskarne äro sällan eniga härstädes. Härvarande norrmän hafva nyligen haft en väreller sommarutflygt, men som densamma icke varit annonserad, eller någon svensk icke heller på något annat sätt fått veta något derom, törrän den redan egt rum, så kan jag icke meddela om den varitmorsom ellar ej. Mina läsare finna häraf, att de Åförenado brödrarikenas folk på denna sidan oceanen icke intressera sig mycket för hvarandra. Den stora ångare, som ett antal rika personer härstädes förhyrt för några månaders lustresa till gamla verlden afgick förl. Lördag under befäl af kapten Duncan. Vid afgångsplatsen var församlad en mängd af stadens nobless, som tog afsked af de resande; en notabilitet, som blef förhindrad att få deltaga uti denna färd, var generallöjtnant Sherman, af den orsak att uti bans militärdistrikt indiananfallen allt oftare förnyats på senare tider. Indianerna hafva nemligen spridt sig vidt omkring, och för att dämpa dessa uppror med kraft, fordras det general Shermans närvaro. Nästan dagligen ingå fortfarande underrättelser om rysligheter, som indianerna föröfva; de jernvågstäg som afgå åt de oroliga trakterna äro numera eskorterade af trupper, men detta oaktadt händer det dock att de anfallas. — Vår president har gjort en resa genom en del af vestra och södra staterna, och hans färd har varit ett verkligt triumftåg, isynnerhet var hans emottagande på en gång storartadt och hjertligt uti hans födelsestad, dit han reste dels för att återse gamla bekanta, dels för att låta uppresa ett monument på sin faders graf. Presidenten återkom till Washington d. 9 d:s och har insjuknat helt hastigt, dock vill man hoppas, att han snart åter hemtar sigN Man är ofta i tillfälle att se hjertskakande scener vid emigranternag landningsplats, men få torde