Göteborgsposten – 22 juni 1867, sida 1

måtte det vara ett kotteri glada ungdomar, hvilka efter slutade dagsarbeten ta sig en li-m ten muntration å aftonqvisten i naturens sköte, utan att behöfva sörja den gryende dagen förut, utan att, då de hamna i bäddens ljufva iden, behöfva hållas vakna af näringsomsorger och familjebekymmer. — Ha, ha, ha! Nej nu måste jag skratta och annotera: fjerde och sista misstaget! Så vet då, förtjusande fysionomie-professorska, de der glada garsongerna å — gråsenklingar allesammans! Men var nu god och spring icke och sqvallra om det der för alla små snälla fruar, ty då tar väl necken först vid de äkta männerna och — sedan vid krönikeskrifvåren. I Musei tafvelgalleri bar nyligen utställts en samling taflor af svenska och norska konstnärer, förnämligast från Disseldorf, af hvilka taflor en stor del torde komma att inköpas för Göteborgs Konstförenings utlottning. Vi finna deribland ett förträffligt vinterlandskap .. af Munthe, tvenne vackra landskap (ett norskt och ett vermländskt) af Nordgren, ett alplandskap af Niels Möller och ett, Skurusund vid Mälaren, at fru Josephine Miller, f. Holmlund, ett månskensstycke af N. Möller och sjöstycken at Wahlqvist och Collett. Bland dessa intager det förstnämnda, emligt vår åsigt, första rummet. Denna skogsväg med sina snötyngda granar, sin effektful a belysning och hela sin vinterliga stämning för öfrigt röjer en talang inom denna genre, hvilken väl torde vara förtjent af uppmuntran. Det ligger inspiration och raskhet i denna tafla, man har här en konstnär framför sig, som icke eläpar sig fram i en evigt enahanda slentrians djupa hjulspår, här är sjelfständighet parad med naturlighet, med ett ord sådana frön, ur hvilka konstverk, icke tärglösa imitationer, intetsägande reproduktioner uppspira. Vidare finna vi åtskilliga intressanta genrestycken: En Söndagsmorgon i Skånet, af Nordenberg, en större tafla, måhända icke fullt så lyckad, enär den lider af någon stelhet och enformighet i grupperingen, ehuru alltid förrådande samma fosterländskhet i kompositionen och styrka i koloriten, som man är van att finna hos honom. Nära intill denna hänger en lika enkel som tilltalande grupp af Bergslien, kallad Brudslöjan. Det finnes endast tvenne figurer på denna tafla, men de båda säga fullt ut lika mycket som de 7 å 8 på den förra. En mycket humoristisk, kanske något förl. mycket karrikerad bit är Jernbergs Målaren och hans modell. Mååd betrakte endast det belåtna uttrycket i den förvånade och förtjusta modellens ögon. Accessoirena i denna tafla, den nätta mattan, folianten, de nerrökta och otvättade fönsterrutorna, äro utförda med stor talang och illusion. Lorchs lilla Steterjente är så täck, att man riktigt känner sig frestad att trycka en kyss på dessa friska, oskyldiga läppar, spegla sig i dessa klara, bottenärliga barnaögon. D Unkers genre är i uppfinningen temligen obetydlig, men utförandet röjer den tyvärr alltför tidigt bortgångne mästaren. IIelanders må accordionspelare, hvilka dela inkomsten för dagen, är temligen matt, men väl utförd. Bertzbergs En ung flickas morgontoalett är icke så obetydligt tråkig, oaktadt artistens synbara bemödande att i karnationen åstaukomma något förvånings-förbluffande. Eriksons potatisskalare är en af dessa ständigt återkommande skil-) dringar ur det lägre hvardagslitvet, hvarmed Dässeldorferskolan öfversvämmar verlden och snart sagdt förqväfver den mera ideala riktningen inom målarekonsten; skada, ty utfö-J randet af enskildheterna, gubbens ansigte, stenfatet och ämbaret äro godt och redbart målade. M:ll A. Rabe har slutligen utställt), ( D -— en större tafla: De faderoch moderlösa, hvilken synes oss vara den nära nog bästa komposition vi sett af hennes hand. Detta hvad beträffar den ena figuren å taflan, deni ; djupt begrundande försjunkne gossen, hvaremot j den lilla mot hans knä lutade systern förefal-J ler alledeles för, må uttrycket förlåtas oss, sÖ sliskigt sockersöt! Det är som om hon visstel; att man betraktade henne och inom sig tänk; te: Är jag inte bra näpen, när jag sotver?A Mot teckningen skulle äfven åtskilligt kunnaf anmärkas. I sin helhet gör taflan dock ettl, godt intryck och särdeles lyckligt återgifvet f är uttrycket i den unge brodrens ögon. Man tycker sig liksom i dem läsa hura den enal, tanken för hans lilla systers framtid efter den andra rör sig inom denna klara och ungdom-J, liga, men af sorgen och eftertanken redan lätt berörda panna. En egendomlig exportartikel afgick för ! någon tid sedan till England, nemligen 6 ungafl räfvar, hvilka med ångf. Coral Qucen afsändes härifrån till hrr Groves och Mc Leanj! i W. Hartlepool och ämnade att bli offer för erosskapet Durhams hundar. Då räfvarne an-J lände till destinationsorten voro jagtklubbens ledamöter församlade till en större festmiddag, sÖ hvilken hade ull följd att räfvarne etter den å! sammas slut vederbörligen blefvo presenterade för alla sina blifvande fiender på lif och död samt derefter försedda med sitt eget mär-J 1, lea 42 stt da Ed Ja sno Aa Elle llan