Göteborgsposten – 22 juni 1867, sida 1

vv ?D Är ni fysionomist? — Åh, min herre — — — Åh, förlåt! Min fråga var något enfaldig, ty hvem är i våra dagar icke sysionomist?! Domaren vid dombordet, läkaren vid! sjuksängen, läraren i kathedern, affärsmannen! vid kontorspulpeten eller bakom disken, supplikanten framför macenaten, älskaren och älskarinnan, Damon och Pythias, alla äro vi mer eller mindre genomträngda af den glada ötvertygelsen, att ingenting undgår vår skarpblick, liksom en menniskas ansigte någonsin kunde komma att likna titelbladet på en bok, som man endast behötver kasta en blick på för att veta hvad den ungefärligen innehåller! Alltså, låt gå för fysionomister! Hvad tror ni väl det der är för ett sällskap af kuriösa figurer, som ni ser vandra Södra Hamngatan uppför och som nu skockar sig tillsammans framför A. P. Jonasons skåp, hvilket just i dagarne försetts med en ny uppsättning af särdeles fint utförda fotografier af gamla bekanta? — De der, åh, det är minsann icke konstigt att se, ettdera är det medlemmar at någon chim eller något resande teatersällskap, eller helt enkelt ett konstberidaresällskap, det synes ju tydligt! Se bara på modren, utstyrd i en gul brocherad sidenklädning, hvilken säkerligen först slog verlden med häpnad för cirka tretton, fjorton år sedan, se de älskliga döttrarne i rillröda jaquetter, med nätbeklädda chignoner, försedda med så många och så massiva stålprydnader, att man kunde misstänka de söta ungarne för att resa som profkarta för någon Eskilstunafirma och se slutligen ofvanpå allt detta en Kossuth-hatt försedd med en enorm plym och så duktigt tilltagna halmprydnader, att de tyckas reta aptiten på den der flocken af Maryspassagerare, hvilka just nu passera förbi, utbytande sina åsigter om ett och annat på ett lika ogeneradt som störande sätt. — Alltså, chimister, landsortsartister eller eqvilibrister! Intetdera, min nådigaste, det är helt enkelt en beskedlig prostfamilj trån Södertörn, som ämnar sig vill vestra kusten för att begagna hatsbaden. Noteras: första misstaget! — Vi promenera en afton i Trädgärdsföreningen. Observerar ni det der paret som sitter derborta vid schweizeripaviljongen alldeles under verandan, gubben med det långa, silfverhvita håret, det långlagda allvarliga ansigtet som oaflåtligt stirrar i en i rödt cloth inbunden guide och den rödblommiga, klarögda flickan vid hans sida som så förtroendetullt stöder sig mot hans axel. — Ja, denna gång kan jag då icke bedra mig, det är då så tydligt en engelsman med sin dotter och sin Beedeker. — Det är en möjlighet, låtom oss oförmärkt lyssna till deras samtal — hvad är detta: — det är ju rena svenskan: Fryser du min vän? — Ack nej visst icke. — Men är här icke bra fuktigt för dig, min lille gubbe:? — Hvar har ni nu vengelsmannen?, älskvärdaste fysionomist, hvar -dottern, hvar Bedeker? Det är en af våra skickligaste landsortsmedici, nygift för tredje gången, med sin unga fru på väg till verldsexpositionen och studerande hr Öscar L. Lamms korta vägvisare för resande till Paris och dess närmaste omgitningar. Noteras: andra misstaget! — Vi gå vidare. Låtom oss för ett ögonblick placera oss i närheten af det der bordet på hvilket den betydelsefulla urnan tronar, i hvilken de frivilliga bidragen till Beyerböckska kapellet upptages, detta skickliga kapell så förtjensttullt i musikaliskt hänseende, men tyvärr, tack vare den ogynnsamma, duskiga väderleken, raka motsatsen i ekonomiskt. Var god och observera den der herrn som vid åsynen af urnan och den artigt bugande program-erbjudaren tvärt viker af i en sidogång. Hvad tror ni väl orsaken vara till denna manöver? — Det synes mig som denne åldriges nötta drägt och slokiga hatt mer än väl motivera ett sådant beteende. Gubben som nyligen vid grinden depenserat en 10-öring anser sig icke ha och har måhända verkligen icke råd till några vidare extra utgifter för aftonen, det är alltsammans! — Beundransvärda oskuld! Under denna anspråkslösa drägt döljer sig en man med hvars dagliga ränta du skulle kunna lefva komfortabelt en hel månad; rocken gör icke mannen, och allraminst millionären.: Noteras: tredje misstaget! — Och nu sätta vil! för fjerde och sista gången er skarpsinnighet på prof. Följ med ut till Lorensberg. Vägen dit är ju nu så förtjusande vacker i den sfriska, ljusa vårgrönskan att vi vore dårhusmessiga om vi kastade ut sjuttiofem öre för att åka dit i en dammig droska, alltså, vi gå, promenons! Så der ja, vi ha ju knappast hunnit beskärma oss till punkt öfver den alldeles för högt tilltagna drosk kusktaxan förrän vi äro framme. Se der, minsann sitter icke der på verandan samma glada grupp, som vi först sågo gå förbi oss på Hamngatan, gapskrattande åt prestfamiljen, som vi sedermera sågo muntert glammande omkring ett batteri punschbuteljer i Trädgårdsföreningen och som vi slutligen nu se här med frisk aptit och gläd) tigt humör förpassa en läcker sexa till ort DA T1