Göteborgsposten – 20 juni 1867, sida 1

Article Image
—— ——— — det sättet praktiserat sig in, att de på eftermiddagen klättrat upp i träden och i dess lummiga kronor undgått patrullens blickar, när denne gjorde sin rond för att mota ut publiken. Med några timmars frivillig arrest köpte de sig sålunda sina inträdeskort. Måtte de elektriska solarne och de kulörta lamporna ha gitvit dem tillräcklig belöning för sin djerfhet och ihärdighet. Czaren for i går härifrån och i dag afreser kungen af Preussen. Vi få således några dagars stiltje, behöfliga tör att hemta krafter till att börja omigen, då i slutet af månaden Österrikes kejsare infinner sig och då naturligtvis samma ståt skall utvecklas, hvartill vår egen suverän får bli vittne, om man neml. får tro de franska tidningarne som uppgifva att kung Carl samtidigt inträffar härstädes. Apropos fester firades i Söndags i Nanterre, en af de ståtliga småstäder, som omgifva Paris, en egendomlig festlighet, som jag ej kan underlåta att omnämna, nemligen en föte de la rosire. Det är den dygdigaste, sedesammaste och ärbaraste flickan i byn, som skall krönas till rosendrottning för året. Med anledning af expositionen — allt ställes nemligen tillsammans med den, likasom hos oss vid jultiden allting är passande till julklapp — skulle den i år firas med större pomp och ståt än vanligt. Alla föregående års rosendrottningar skulle nemligen inbjudas att deltaga i festtåget, men af de sextiosju som sålunda fingo inbjudningsbref hade blott tretton förklarat sig hafva tid och lust att infinna sig. Bland dessa var likväl den äldsta krönt år 1802 och f. n. 80 år gammal. Att sålunda se sitt sekels erkändt dygdigaste qvinnor passera revy var naturligtvis för mycket lockande att jag icke skulle begifva mig dit, och se här hvad jag fann: Kl. 2 på middagen aflossades ett kanonskott till tecken att testen skulle begynna. Den lilla staden var naturligtvis festligt klädd med flaggor och vimplar, och knuten är blott att få reda på i hvilken ända af staden sesten försiggår. Det är lyckligtvis icke i Paris, så att här har man blott att följa med hopen, som snart stannar utantör porten till ett ännu mera flaggbehängdt hus, det är Mairiet. En trupp nationalgarde står uppställd med musik i spetsen. Signal gifves, musiken spelar upp, tåget sätter sig i rörelse och från byggnaden utkomma några herrar med trefärgade skärp utanpå sina svarta frackar, troligen municipalitetsembetsmän samt en rad små hvitklädda flickor med kransar i håret, omgifna af stadens honoratiores, naturligtvis högtiden till prydnad svartklädde. Efter att hafva passerat genom stadens förnämsta gata stannar man åter om en stund utanför ett närbeläget hus, dit processionen beger sig af in, och nationalgardet uppställdt på tvenne led, bildar hedersvakt utanför. Det är här som festens drottning bor, som nu skall athemtas till den högtidliga kröningsakten. Om en stund sätter sig tåget åter i rörelse. Musik och vakt i spetsen. Derefter åtta små flickor, som i sidenband öfver axlarna bära mellan sig ett hyende på hvilket ligga de presenter staden vid detta tillfälle öfverlemnar sin drottning och som bestå af en hvit blomsterkrans, ett guldur jemte brosch och örhängen. Derefter kommer drottningen, en ung flicka om tjugo år ledd at herr mären personligen och en annan embetsman, samt med tvenne marskalkar på sidorna med blomsterprydda hillebarder. I andra ledet likaledes ledd af tvenne municipalitetsembetsmän följer en för dagen utsedd gudmor, hvarefter komma alla de öfriga småflickorna, företrädda af tvenne något äldre, som förut haft det nöjet att vara i samma lyckliga predikament som dagens och festens drottning. Denna sjelf ser temligen ful ut, men kanhända är det just detta, som annars brukar utgöra unga flickors förtviflan, hvilket till en del bidragit till den ära, som i dag vederfares henne, och då har den ju alltid något godt med sig. På sidorna gå de förut omnämnda högtidsklädda herrarne och publiken slutar tåget, som ester en kort promenad begifver sig in i kyrkan. För undvikande af rusning är gatan ett stycke från kyrkdörren afstängd och i öppningen träffa vi efter vanligheten på en

20 juni 1867, sida 1

Thumbnail