Göteborgsposten – 20 juni 1867, sida 1

Parisiska Rattsidor) af Alfred de hrähat och Octave Fere. Öfvers. XII. Vid en sjukbädd. Med den beherrskning öfver sig sjelf som verldsvanan gifver gjorde sig fru de Saint-Valiez snart till herre öfver sin rörelse. Det hade fordrats en mera erfaren man än Mähldorf för att gissa hvilka skakningar som dolde sig under denna likgiltiga min och under detta artiga men iskalla sätt. I grunden var emellertid fru de Saint-Valiez rörd, lycklig kanhända öfver den djupa och vördnadsfulla beundran, som studentens oro och till och med hans bryderi förrådde. Ung, vacker och öfvergifven af sin man, som hon var, hade fru de Saint-Valiez väl emottagit förklaringar; aldrig hade någon af dessa låtit henne erfara hvad hon kände i detta ögonblick, det vill säga öfvertygelsen att vara varmt, uppriktigt och uteslutande älskad. Ö5 Forts. fr. N:o 189.