resa, tillade han i det han varseblef under sängen en låda försedd med ett hänglås. Han hade troligtvis rätt, ty Isabella, som syntes mycket upprörd, skyndade att kasta sig framför lådan liksom för att förbjuda honom att närma sig den, Under det Pommier, dragande lådan till sig, försökte att ställa sig in med barnet, hörde man i trappan en fruntimmersröst, som ropade : — Är det icke här, som en bokhållare vid namn Tournaire bor? Vid ljudet af denna röst uppreste sig Pommier med ett språng och lyssnade. — Det är i våningen ofvanpå, min fru, svarade man dörrn till venster. — Jag tackar er, sade rösten hvars klang och uttal förrådde ett fruntimmer af stånd. — Det är baronessans röst, mumlade den föregifne bokhandlaren med vre!e. Hvem fan kan föra henne hit? Må pesten uppsluka henne och hennes välgörenhet! . om hon skulle igenkänna mig ... och inte en vrå der man kan gömma sig. Nå väl! man måste smyga sig undan. Jag går att besöka min kund, sade han till Annette och försöka erhålla ett uppskof, så att fru Tournaire hinner komma. I alla händelser kommer jag tillbaka om en timme eller två. Han tryckte ned hatten ända ned till glasögonen och öppnade dörren. I samma ögonblick inträdde baronessan de SaintValiez i rummet, åtföljd af en betjent, som bar en stor ,