Göteborgsposten – 18 juni 1867, sida 1

— Jag vet mycket väl hvar boken är jag, sade den lilla Isabella, under det JoSeph Pommier öppnade en gam mal kappsäck, som han funnit i ett hörn. — Hvar är den? frågade den sednare i det han hastigt lyfte upp hufvudet. — Det vill jag icke säga, återtog barnet efter ett ögonblicks tvekan. — Hvarföre det, min lilla älskling, frågade den unga fickan. — Emedan pappa har förbjudit att lemna boken åt herrn. — När då? frågade Annette helt förvånad. — Här om aftonen, vet jag, då pappa var ond och bannade mamma. — Är det sannt? frågade mademoiselle Aubry blickande på bokhandlaren med en förvånad min. — Ja och nej, svarade denne utan att afbryta sina efterspaningar. Herr Tournaire och jag voro icke öfverens om priset; han ville ha tre tusen franös och jag hade ännu icke order att ge det. Den stackars Annette visste hvad hon skulle göra. Tre tusen francs voro i hennes ögon en förmögenhet. Hvad boken angick, huru dyrbar den än måtte vara, föreställde hon sig att den i sjelfva verket gällde tiondelen af denna summa. — Det vore kanhända bäst att vänta, invände hon. — Det är icke möjligt, svarade han, det är att taga eller låta bli ... Jag håller vad att vi skola finna boken i detta skrin. Emedan jag säger er att min kund skall