Göteborgsposten – 18 juni 1867, sida 1

— — —— års riksdag, med densammas förtjenster och lyten. Krönikeskrifvaren för dagen åter, som rör sig midt uppe i händelserna, som nästan ögonblickligt påverkas af dem, som skrifver tör och om sina samtida, tvekar icke att gå den förre i förväg; han samlar materialierna åt honom, och gör han sig skyldig till missvag, så blifva de lätt antingen rättade eller glömda. Det kan icke bestridas, att allmänheten, som med full befogenhet numera hyser större anspråk än förr på sina representanter, väntade en serie af storartade beslut och åtgärder af den nya riksdagen; ty till den hade ju hvarje valkorporation utsett sin bäste man, hvadan man ock bör antaga, att hvarje representant skall betraktas såsom en mätare för sina valmäns intelligens och intresse för statens angelägenheter. Man kan ej heller förneka, att de nya folkombuden sjelfva hyste en hög föreställning om sin förmåga och hvad de skulle uträtta. Att dessa anspråk och föreställningar likvisst icke på långt när blefvo uppfyllda, har sin naturliga förklaring deri att tid fordras innan folkombuden allmänt hinna sätta sig in i den nya riksdagsordningen, att äfven tid fordras innan dessa folkombud lära känna hvarandra, innan hvarje representant blir anvisad det verksamhetsområde på hvilket hans insigter och erfarenhet äro mest gagnande, och slutligen äfven deri att till en fullständig utredning af de många vigtiga frågor som stodo på dagordningen vid riksdagens öppnande, fordrades mera lugn och besinning, än som skäligen kunde väntas och som icke heller förefanns under den första riksdagen. Man har både påstått och bestridt tillvaron af partier vid 1867 års riksdag. Deromj torde äfven alla vara ense, att några politiska partier i högre mening icke förefunnos. De upphörde med den sista ståndsriksdagen, och den nu rådande konjunkturen är icke gynnsam för uppkomsten at sådana. Men lika obestridligt är det att riksdagen var delad i två stora grupper — den ena som var frihandelssystemet varmt tillgifven, den andra som var med detta system mer eller mindre missbelåtet. En återgång till protektionssystemet är ej längre tänkbart; men tid fordras och många strider skola ännu kämpas innan frihandelssystemet blir konseqvent tillämpadt. I detta tall är ännu mycket ogjordt. Målsmännen för de olika intressena skola ännu länge bekämpa hvarandra. Tillvaron af de två ofvan antydda grup perna, hvilka ingalunda voro hvar för sig inbördes fullt eniga, föranledde åtskilliga beslut, som vid första påseendet föreföllo oförklarliga, men som icke blifva det om man tager i betraktande att konsiderationerna spelade en stor roll vid denna riksdag. I en ganska vigtig punkt voro samtliga folkombuden fullt enstämmiga, deri nemligen att samverka till den nya riksdagsordningens befästande. Äfven de, som ifrigt hade bekämpat den nya författningens antagande, visade sig fullt lojala sedan den blef grundlag. de få anlopp af någon betydenhet som gjorles mot ministeren kunde man visserligen skönja ett visst agg för densammas andel i representationsreformen; men detta agg kaherades temligen väl. Likvisst skall man ej låra sig med den föreställningen, att detta igg är utdödt, det skall ännu länge glöda unler askan och flamma upp om och när ett) vynnsamt tillfälle erbjuder sig, dock icke för tt rubba förlattningen, ty det vore ett fåfängt örsök, utan endast för att bestraffa dem som ro författningens upphofsmän. Man glömmer: ——