Göteborgsposten – 18 juni 1867, sida 1

korg. Pommier gjorde en brådstörtad helsning för mademoiselle Aubry och gick genast ut. Vare sig att han afvaktade baronessans bortgång för att återvända eller att han lurade på någon, men han ställde sig i hörnet af en närbelägen gata. Derifrån, under det han låtsade fördjupa sig i betraktande af en specerihandlares fönster, förlorade han icke ur sigte porten N:o 237. Under denna tid upplockade fru de Saint-Valiez, som afskedat sin domestik, diverse förråder ur den medhafda korgen, och uppstaplade dem här och der, medan hon talade med Annette Aubry, som hjelpte henne på bästa vis. Redan då hon såg henne inträda hade Annette gissat att hon hade framför sig den förnäma dam, hvars välgörenhet och godhet markis de Ruzolles hade prisat för henne. Också var den unga flickan dubbelt förlägen. Fru de Saint-Valiez, som märkte detta och som förvånades lika mycket öfver hennes utseende af godhet som öfver hennes skönhet, skyndade sig att lugna henne. Hon frågade henne först om den sjuke för hvars historia Annette redogjorde. Ehuru markisen redan för sin tant hade gjort en rörande skildring af den stackars familjens elände ökude de omständigheter, som den unga flickan meddelade, ännu mera baronessans in resse och medlidande. — Han har väl en läkare åtminstone? frågade hon. — Ja, min fru, svarade Annette, och en mycket gud, försäkrar jag; det vill säga han har ännu icke sitt diplom ty han är blott student; men han är redan så skicklig . .