Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 2

— Kanhända har hon blifvit hindrad genom någon orsak som icke berott af hennes vilja, brummade han. Låt oss vänta till tolf. Klockan tolf, klockan ett till och med hade han ännu icke sett någon. — Det har kommit något nytt hinder emellan, sade Pommier för sig sjelf. Hvad jag gjorde bäst i vore att begifva mig dit sjelf; men jag dör af hunger och med denna hundkostym kan jag icke gå in annat än på en kroghåla der man få äta afskyvärdt dåligt. Den fördömda qvinnan skall få betala mig detta. Han gick ut och gick att frukostera i en liten restauration vid Palais Royal. Det syntes att den föregifne bokmånglaren var van vid ett godt kök, ty oaktadt han begärde det bästa som fanns på stället syntes han föga belåten med sin frukost. Då han gick ut från restaurationen tog han en hyrvagn och lät köra sig till närheten af place de IEurope. Der betalade han kusken och begaf sig till fots till Tournaires hus. Anländ till bokhållarens dörr lyssnade han en stund. in qvinna och ett barn samtalade helt sakta. Antagande att det var Denise och hennes flicka inträdde han. I stället för fru Tournaire varseblef han en ung flicka, hvars ansigte var honom okändt och hvars skönhet frapperade honom. Det var Annette Aubry, som medtagit sitt arbete till Tournaires rum för att vaka öfver den stackars bokhållaren som då hans yrsel upphörde fallit i en djup dvala. Då han icke rätt visste hvad han skulle säga började