Göteborgsposten – 15 juni 1867, sida 5

tHur roligt, ack hur roligt Att vara ung och nöjd, Att hviska så förtroligt Till blommorna sin fröjd; Att muntert i det gröna Få svärma med sin vän Och med en kyss belöna Små kära syskonen. Och seen hur skönt, att gunga På insjöns bölja blå, Hur lustigt, att få sjunga I kapp med fåglar små, Att genom skogen kryssa Få Pappas Maxtill lång, Sen i en vrå att vyssa Den rare ÅKisse Måns! Och när i sommarqvällen På harpan Necken slår, När under stjerne-pellen, En drottning, Luna står, Hur ljuft, att då få drömma Om Elfva-drottnings bal Och höra toner strömma Ur Floras blomstersal! J. N. K—e.