Göteborgsposten – 15 juni 1867, sida 5

och skogar nedhuggas der utan beraånkande. Också krympa floderne, som få näring af skogarue, alltmera tillsammans, hvilket t ex. tydligen kan ses på den berrliga Elben. Humboldt berättar att han sett en flod, hvilken sprang upp i ett skogklädt berg, alldeles föravinna vid skogens borthuggande, och efter 20 år återkomm:, emedan skogen under den tiden åter hunnit vexa till och hekläda bergets sidor. D)et låter sig också derigenom lätt förklara huru i Ostindien fordom paradisiskt sköna ställen genom skogarnes uthuggning blifvit förvandlade till heta torra pestöknar. äfvensom hvarföre det nu försökes att gen om planterandet af skog återvinna det förlorade paradiset. I norra delarve af amerikanska republiken hafva under de sista 50 aren skogarne till stor del blifvit borthuggna, så att numera om vintern kalla, skarpa, om sommaren åter heta och torra vindar hota att föröda landet. Likasom skogen ofta blir det medel, som en läkare soreskrifver en patient, likaså är hvarje träd utanför vårt fönster ett sigaständigt syllande kärl med ett universal-läkemedel, emo: städernas skadliga utdunstningar. Således hafven omsorg om träden. De äro städernas verkliga helsovårdare. (Dalpilen.)