Göteborgsposten – 6 juni 1867, sida 1

reserverade trädgården uppförda orangeribyggnaderna under palmernas skugga. Vi taga farväl af de lång väga ifrån komne främlingarne med sina stripiga blad. som man ej rätt vet om man skall benämna träd eller växter, äfvensom af de blomrika ÅAzaleerna, som klippta i pyramidform likna ofuntlige buketter, öfversållade som de äro med ljusa eller mörkröda blommor. Vestibulen utanför ordnas mycket elegant med sidengardiner och guld och sammetsfransar. Hvarfö all denna lyx vet jag ännu icke, men kostnader äro för öfrigt en bagatell som här aldrig frågas efter. Naväl! Vi följa den slingrande gången utför berget och vända oss till venster, der vi se denna groteska klippformation som ser ut som en grotta af droppsten. Äfven der forsar ett litet vattenfall, som nedanför utbreder sig till en liten sjö, — allt måste naturligtvis vara diminutivt, men det hindrar icke ati det ser nätt och till och med pittoreskt ut. Bakom vattenfallet synes det svarta gapet af en grotta och det är ju alltid en välkommen sak, som en turist aldrig försummar att besöka äfven om inträngandet skulle vara förenadt med några besvärligheter. Som här nu alla sådana till på köpet äro undanröjda så vet jag ej hvarför vi skulle törneka oss nöjet att gå in. Vid ingången står en fem, sex alnars hög kaktus på vakt, Äfven i det iure forsar vattnet. Från en öppning i taket i grottans fond nedstörtar nemligen en liten bäck, som sedan genom en i afsatser byggd rännil söker sig väg till sjön utanför. I de små bassinerna äro vattenväxter planterade. Men se sidoväggarne, de aro likväl ovanligare och skilja sig betydligt från de mest renommerad4 grortor i verlden. Rundt omkring äro nemligen i dess öppningar insattade fönsterglas al några qvadratfots yta och dessa utgöra sidoväggarne till små bassiner, och det är här som vi kunna besöka fiskrikets innevånare och studera deras hemlif och natur. Solen som på den i fria luften liggande ytan tittar ned till dem upplyser deras små salonger, som för öfrigt möbleras efter råd och lägenhet med växter och stenar. Golfvet ar belagdt med en matta af smått grus. Flera af dessa rum stå i törbindelse med hvarandra, hvaremot andra åter äro isolerade. Afven här visar sig således olika samhållsställningar eller olika rang och förmögenhetsvilkor, som förskaffar somliga beqväma våningar då deremot andra få nöja sig med små kammare. Men låt oss träda närmare och taga det intressanta galleriet i betraktande. I de första se vi några stora välgödda karpar af olika arter, spräckliga, prickiga o. s. v. men alla välmående och frodiga. Samtliga ligga orörliga på botten och hvila sin digra lekamen, andra simma långsamt och majestätiskt omkring i medvetande af sin värdighet. Derefter komma vi till en salong med krältor. Dessa hålla sig stilla och mediterande, en del på botten, andra uppklättrade i växtsamlingarne, som troligen blifvit dem gifna sålunda vill gymnastikinrättning. Till sällskap hafva de fått en massa sniglar som krupit upp och placerat sig här och der på rutan, hvilken derigenom på afstånd ser svartfläckig ut. Derefter kommer ordningen till gäddor och braxen, som kila omkring och svänga sig så godt de kunna i sina trånga kammare. På afsatsen framför glaset finna vi en liten samling perlmusslor med perlor uti. I följande rum komma grodor och ödlor, salamandrar och laxar, guldfiskar och nejonögon o. s. v. En sorts små flundror med suedvridna ögon äro ganska lustiga att betrakra. Af samma ljusgråa färg som sandbotten kan man ej utan anträngning upptäcka dem der de ligga platt utsträcka på sandbottnen, till en del nedgräfdv i sand och grus. Plötsligen börjar sanden att röra på sig, det är flundran som vill ut på promenad, nägra volter och hon har fullkomligt skakat af sig sitt täcke och ilar sedan omkring till höger och venster för att om en stund åter utsträcka sig på botten och lägga sig till hvila. Ålar finnas äfven i stor mängd och lemna likaledes ett egendomligt skådespel. Under en sten eller i en växtsamling sno de sig tillsammans till ett knyte, men alla med hufvudena utåt och uppåt sträckta. När någon så vill ut och gå ett tag, bökas och vaggas det i klungan innan den promenadlystne hunnit befria sig från omslingringarne, och likaså när nå.on kommer hem igen skall hau prompt tränga sig in midt i högen och blir ej belåten förr än han trängt midt igenom den och åter fått fram hufvudet. Vid en liten samling af perlemor, utvisande dels råämnet i sin ursprungliga form i snäckskalet, dels undes dess olika grader af bearbetning, slutande med broscher, knappar och dylika småsaker, stannade ett äkta par. — Ahl! se der hvad man finner i hafvet, yttrade mannen. — Knapparne? frågade lilla frun med en nyfiken och intresserad min. Midt för vattenfallet, det vill säga mellan grottana båda ingångar, är en bassin hvars yttervägg också blilvit försedd med glas. Midt igenom vattnet och det utanför nedströmmande fallet ser man säledeg den solbelysta parken med sina talrika promenenerande, en tafla al magisk effekt. En trappa leder upp till berget, som bildar grottans tak, derifrån man har en vacker utsigt öfver den pittoreska parken med sina slingrande gångar, otaliga paviljonger, sjöar, bäckar, broar, klippor, kaskader och fontäner, med militärskolans präktiga palats i fonden. I en stor försilfrad glob afspeglas det lifliga sceneriet och framställas lefvande taflor af utmärkt effekt. Från en öppen konsertsalong straxt bredvid ljuda musikens toner; det der bredvid liggande kascet är öfverfyldt, och hyartut man skådar i parken hvimla promenerande. Ösver brist på lif kan man således ej klaga. Men låt oss äfven ge oss af, ut på en liten promenad för att taga några af byggnaderna och anläggningarne i betraktande. Här se vi först en byggnad med åtskilliga planoch reliefkartor öfver parkoch trädgårdsanläggningar, hvarpå platsen sjelf är ett så förträffligt prof. Dessutom planscher öfver väx— Du tycker fortfarande om ä Leonard? frågade Mathurine, som,