Parisiska Rattsidor af Alfred de hröhat och Octave Före. Öfvers. — Det du vill, det är min lycka, inte sannt, afbröt hon. — Oh! ja, min stackars mor! — Nå väl! Denna lycka kan icke existera för mig, förr än du har upptäckt de brottsliga. Jag är säker att hvad som hindrar dig att lyckas fortare är bristen på penningar. Hundra franes i månaden räcka rikligen till för oss att lefva af, ty Mathurine uträttar allt hemma. Jag vill icke att du ger oss mera. Behåll allt det öfriga för dina efterspaningar. — Ja, vi få väl se, min mor, svarade han. — Det hjelper intet vi få se; det måste vara så. Återgif honom pengarne Mathurina, jag vill det. Tjenarinnan gjorde min af att lyda, men på ett tecken af Leonard smög hon tillbaka i sin ficka de penningar, som hon låtsade lemna den unge mannen. — Och nu, återtog fru Gauthier, låt oss återkomma till hvad jag sade dig. ) Forts. fr. N:o 129.