Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 2

om denna sest meddelar en pariserkorresp. följande uttörligare beskrifning: Å Den stora bal, som österrikiske gesandten gaf i går afton (d. 28 Maj) till ära för konungen och drottningen af Belgien, gaf i intet efter för den engelske gesandtens, dock rådde der en något mindre munter, eller snarare en allvarlig ton. De höga herrskaparna anlände ; omkring kl. 11. Ambassadhotellet och det midtemot Nu liggande mairiet voro rikt upplysta, och den del af gatan Grenelle St. Germain, der beskickningens hotell är, var nästan ljus som vid öppen dag. En oerhörd menniskomassa hade ditlockats af det starka -åskenet. Den hölls i tygeln af en mängd polisagenter och garde de Paris till häst. Ingen fick passera sjelfva gatan. En qvart efter 10 öppnades hotellets portar, och nu börjades en oerhörd trängsel af vagnar. Många herrar och damer, för hvilka väntandet i deras vagnar blef för långt, stego ur och tillryggalade det öfriga af vägen till fots. Foskmassan gjorde sig isynnerhet lustig öfver, att damerna läto sina betjenter bära upp släpet på deras klädningar, och många fina herrar makade sig hastigt undan, för att undgå de stickord, som deras vador framkallade. Några minu ter före 11 kom hertigen af Edinburgh åkande med lord Cowley; efter dem följde kronprinsen och kronprinsessan af Preussen med svit; derefter kommo konungen och drottningen af Belgien, kort derefter prinsesssan Mathilde samt till sist kejsaren och kejsarinnan med svit. Kejsarinnan helsade på den på gatan församlade hopen, men fick endast få lefverop. Fursten och furstinnan Metternich emottogo de höga herrskaperna vid ingången till hotellet och ledsagade dem in i salarne. Glanspunkten i dessa utgjordes, såsom hos lord Cowley, af de bakom hotellet liggande trädgårdarne. Man hade på den ena sidan af desamma uppbyggt en ofantlig balsal och bredvid den uppslagit ett stort tält, som tjenade till matsal. Balsalen företedde en fålik anblick. Den var herrligt dekorerad och upplystes af tio stora kronor med vaxljus. Dessa ljus kastade ett ytterst klart sken, och furstinnan Metternich gjorde en och hvar uppmärksam på de herrliga wienerljusen, som hon erhållit från sin fådernestad och för hvilka hon nu ville göra en reclawa. Balsalen var skild från öfra delen af trädgården genom fyra ofantliga fönster af spegelglas, hvilka räckte från marken till taket; genom dem erhöll man en fullständig utsigt öfver den med bengalisk eld upplysta, med grottor, berskor och präktiga bosker smyckade trädgården. Det hela gaf en alldeles underbar anblick, och om endast de så rikt och smakfullt klädda, ofta så tjusande damerna, men icke herrarne, som alla buro svarta och korta benkläder, funnits der, skulle man vid inträdet i balsalen nödgats tro, att man befunnit sig i ett förtrolladt slott. Balen öppnades af kejsaren, som dansade med belgiernas drottning. I honneur-quadrillen figurerade kejsarinnan med preussiske kronprinsen, prinsessan Mathilde med furst Metternich, prinsessan Anna Murat (hertiginna af Mouchy) med hertigen af Edinburgh, den unga prinsessan af Leuchtenberg, furstinnan Metternich och hertigen af Leuchtenberg, Kejsareo bar, såsom alla de andra herrarne, med undantag af turkarne, hvilka nu som alltid buro uniform, svart frack och kortbyxor. Hans bröst pryddes af Stephansorden. De öfriga furstliga herrarne, hvilka voro klädda alldeles som kejsaren, baro alla hederslegionens stora band, och hertigen af Edinburgh bar derjemte strumpebandsorden. Kronprinsen af Preussen hade äfvenledes det, men bar dessutom ett stort antal andra ordnar. Kejsaren var hela aftonen mycket fåordig och talade endast föga med de närvarande. Kejsarinnan tycktes ej heller vara vid golt lynne. Hon bar gul sidenklädning, hvilken färg egentligen icke passar för blondiner. Hennes hufvud pryddes af ett praktfullt diadem i diamanter, Kronprinsessan och belgiska drottningen voro klädda i grått. Nästan alla öfriga damer buro hvita klädningar. Före supgen dansade de personer, som deltagit i honneur-quadrillen, ännu tre danser, med undantag af kejsaren, som icke dansade alls mera. Furstinnan Metternich gjorde les honneurs med den för henne tillhörande älskvärdhet, och hon hade oaktadt sina höga gäster och deras allvarliga hållning ingenting förlorat af sitt glada lynne. Om det gick allvarsamt till, var det visst icke farstinnans skull. Hon hade nu som alltid sina qvicka inlall, och då omkring kl. I matsalen skulle utrymmas men den församlade mängden likväl stannade qvar der, ropade hon, höjande sitt hufvud: Messieurs et Mesdames, evacuer la salle, och då ej heller detta hjelpte, sade hon ttll en af herrarne: jag får väl hemta sprutmanskapet. Kl. 1 orogo de furstliga personerna sig tillbaka till en afstängd del af spisningstältet. O okring kl. 2 lemnade de furstliga perronerna balen. Många andra höga personer följde exemplet, och stämningen blef nu efter hand något lifligare. Hertigen af Edinburgh stannade qvar tills kl. 3 och försummade nästan ingen enda dans. Det väckte allmän uppmärksamhet, att nästan ingen enda fransk minister var tillstädes på balen. Deremot voro der många engelsmån, belgier och ryssar. Innevånarne i Faubourg St. Germain, hvilka annars flitigt besöka Metternich, saknades helt och hållet, Kejsarens närvaro hade gjort dem der omöjliga. Till kostnaderna för denna fest kan man sluta deraf, att endast ordnandet af trädgårdssalen kostat 37,500 francs. Mot detta slöseri, som börjar erinra om lyxen under romerska kejsardömets dagar, afsticker på ett behagligt sätt kejsar Napoleons fortfarande omvärduad för arbetets barn. Läsaren torde från början af förlidet år erinra sig ett bref från kejsaren till statsministern Rouher, hvilket handlade om arbetets invalider och det understöd, som borde tillkomma dem och deras familjer. Man höll hela saken då för en fras, hvilken ej skulle medföra några allvarligare följder. Statsrådet har emellertid nu fått ett lagförslag derom klart. Enl. detsamma, skola de sårade eller till arbete oförmögna arbetarne, resp. deras efterlemnade, ur en allmän kassa lysta en pension, de nödiga l. fonderna för denna kassa skola tagas ur en3 afgift om 1 prct, som staten betalar af allals offentliga arbeter, hvilka företagits på dess1 1 2—24 7 ö bekostnad. För att dock fråntaga dessa pensioner karakteren at en statsallmosa, skall afseende endast fästas vid de behöfvande, som i! bidragit till kassan genom små bidrag och så-i lunda lagt i dagen sin önskan att sjelfva vara