Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 2

all gissa alt hennes förstånd var rubbadt. Det väckte sanning medlidande att se en så intagande varelse beröf vad förståndets gudomliga gnista. Det fanns i hennes stormörka ögon ett slags barnslig oskuld som förlänade henne ett sällsynt behag. Något längre bort svängde en gammal brunklädd tje narinna med ett godt, rundt, något simpelt men öppet och sllgifvet ansigte, ett spinnrockshjul, hvars alla rörelser der stackars dåren följde med sin uppmärksamma blick. Med sin sträfva röst och sitt grofva utseende var Ma thurine Callac en försyn för fru Gauthier och hennes dotter Marcelle. Hon skötte köket och hushållet, lekte med Xarcelle som med ett barn om två år, gjorde uppköpen 1 den närbelägna byn och arbetade i trädgården som er verklig trädgårdsmästare. Aldrig hade någon inträngt i det inre af denna boning; man tog till och med nästan aldrig emot bref der Sadan fyra år som fru Gauthier bebodde detta hus, hvilket mau kallade hasselhäcken, hade hon heller aldrig varit ute. Pastorn ensam kom tidtals för att besöka de båda enslingarne. Han utgick alltid ifrån dem med sorgset och likasom modfäldt utseende. Några grannar hade försökt fråga honom men han hade svarat på det mest förbehållsamma sätt och låtit tillräckligt klart förstå att han önskade det man icke mera frågade honom i detta ämne Samma markis Jean de Ruzolles födelsedag, på Fredagen alltså, mot klockan atta på aftonen, lät någon klockan vid gårdsporten klinga. De tre qvinnorna voro så föga vana vid detta buller att de sprutte till. En stor hund