Göteborgsposten – 3 juni 1867, sida 1

89 VA 1RDUASCII, Lar Man blir så betackad i hemorten! Orsaken till missödet säges vara att bondgubbarne vredgats derötver Jatt grefven påyrkat i sista landstinget att decvarande herremän skulle få bestämma de personer som borde för länet inväljas i första kammaren och ifrigt motsatte sig borgmästaren Billströms val. Det harmligaste tör grefve Posse är att han, som tillhörde den fraktion inom andra kammaren hvilken omgicks med planen eatt göra rent hus i konseljen-, måste, såvida han vidare aspirerar ordförandeplatsen i landstinget, nu mottaga befattningen såsom en grace af regeringen, hvilken då lägger glödande kol på grefvens hjessa. Det var ju en stor utmärkelse som vederfors direktör E. Stjernström genom anbudet att öfvertaga Kristianiateaterns artistiska Hedning? Ändå sällspordare är det ju att han kunde säga nej, och det genast. Men då man eger en oberoende ställning, en respektabel törmögenhet och vill lefva i lugn, så kan man satsså ett anbud som antaget väl skulle medtöra lagrar, men kanske mera törne. I stället reser hr Stjernström nästa höst till Italien och det blir nog trefligare. Häromdagen bevistade jag en ganska intressant uppvisning på stora barnhusets gård. Det var ett antal gossar, omkring 250, från hufvudstadens folkskolor, som exercerade inför en talrik och tacksamt intresserad publik. De voro både skickliga och morska. Deras beklädnad, gröna och blå blusar, hvita underkläder och blå mössor med gula snören, tog sig ganska bra ut. Medlen till denna beklädnad har af hr Meijerberg tillvägabringats genom subskription. Deras exercislärare är löjtnant v. Hennigs. Deras lärare i skolan voro ock tillstädes. äfven intresserade för vapenöfnin(sarne. Dessa lärare voro frodiga och välmäende. Hrr Meijerberg och v. Hennigs åter ytterst tunna och luftiga — en ny bekräftelse på den gamla observationen att skilnaden är stor och verkningen äfven emellan, att lefva på och för en idsDet är i hög grad anmärkningsvärdt att redan i en så ny institution som Stockholms kommunalstyrelse en viss ruttenhet i karakteren framträder. Beviset derpå, och ett ganska iögonenfallande bevis, producerade stadsfullmäktige sjelfve häromdagen. Vid norra stambanans station skall ett salutorg anläggas; behöflig mark skall dertill anskaffas, derom voro fullmäktige ense, men icke om arealen. Den lämpliga marken finnes i qvarteret Lagerbärsträdet, tillhörigt Lundhska arfvingarne och grosshandl. Sundstedt, men marken måste inköpas af begge dessa om torget skall bli tillräckligt stort och erhålla en ändamålsenlig form. Underhandling inleddes först med Lundhs arfvingar och komiterade af stadsfullmäktige afslöto köp och kontrakt med de förra att tör en viss bestämd areal skulle betalas 300,000 rdr, kontraktet derom skulle dock förfalla om stadsfullmäktige icke till köpet lemnade bitall inom d. 15 Juni 1866. Af de hr Sundstedt tillhöriga tomterna skulle den för torget behöfliga arealen exproprieras. Den 13 Juni 3. å. förekom ärendet hos stadsfullmäktige, då efter en lislig debatt, med 41 röster mot 39 lemnades bifall till det uppgjorda köpekontraktet och den ifrågasatta exproprieringen. Men minoriteten påstod derefter att för detta besluts giltighet sordrades 23 röstötvervigt. Denna tvist afgjordes slutligen af K. M:t så, att enär det ej var en ny fråga — ty att torg skulle anläggas var förut afgjordt — förklarades beslutet giltigt. När nu torgutvidgningsfrågan till fortsatt behandling hos stadsfullmäktige företogs, så förklarade hofrättsrådet Montelius att det uppgjorda och inom utsatt tid icke annullerade köpekontraktet med Lundhs arfvingar icke från fullmäktiges sida behöfde respekteras — en åsigt som med mycken skärpa bekämpades af justitierådet Nauman, justitiekanslern Dreijer och alla öfriga jurister med anseende bland stadsfullmäktige. Den förstnämnde betecknade försöket att häfva köpekontraktet genom advokatoriska finter och kryphål helt enkelt såsom — yanhederliyc. Emellertid segrade vid en anställd votering br Montelius, som tog 39 med sig, mot 31 som voro af motsatt åsigt. Ej mindre än 29 fullmäktige hade uteblifvit för all säkerhets skull. Då fullmäktige sålunda frigjort sig från köpet med Lundhs arfvingar, var detJö klart att samma majoritet förkastade expropriationen af de Sundstedtska tomterna. Majori-v etens åtgärd är helt enkelt en skandal, som s. edan haft den verkan att stadsfullmäktiges lrätselnämnd af Lundhs arfvingar blifvit in-I stämd till rådhusrätten, der frågans utgång ej b an blifva någon annan än att köpekontraktelk örklaras beståndande. Men vida betänkligare sa ir ätt fullmäktige göra sig kända för opålit-m ighet, ja karakterslöshet, och sålunda under-he zräfva den redan föga respekterade institu-af ionens anseende. Att hofrättsrådet Montelius m denna fråga uppträdde icke som Jurist utan — åsom advokat, torde stå i ett visst samband ned hans förmodade kandidatur till den snart ri) ediga Justitieborgmästareplatsen i hufvudstalen. Ven i så fall är hans nu aflagda spe-JB mr An — — — dA HM DÅD rr — — — — — — — — C—