Göteborgsposten – 3 juni 1867, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 23 Maj.) Folkombuden, landets högtärade representanter, i kamrarne lite tråkiga, det kan ej nekas, men i samqväm rätt toujoura, äro nästan totalt försvunna härifrån. Det är påkostande att vidgå, men det är ett faktum — de ha lemnat efter sig en viss tomhet och de saknas uppriktigt på Sällskapet, i hotell Rydbergs matsalong och på Caf Kung Carl. Men satte vi väl rätt värde på dem då de voro här? Visst icke! Vi tillräknade dem i första rummet att vintern var så bister, att vårvärmen uteblef i vanlig tid, att lefnadsmedlen stego i pris, och mycket annat. Men nu sakna vi dem. Deras härvaro gaf alltid anledning till samtal med eiler om dem. Vi sågo i dem fulländade eller gryende statsmän, statsrådsrekryter och tocke der. De erinra, i förtroende sagdt, om en viss gammal fröken X. med sju obestridda anor, hvilken jag i min barndom fick kalla tant. Då hon stod på vippen att passera Rubicon, eller kanske hade tagit steget ut, föreskref läkaren en fontanell på venstra vaden, hvarföre känner jag ej. Denna fontanell blef sedan i många år hennes plåga, ty den spådde väderskiftena punktligt, men besvärligt, och hon talade ständigt om sin plågoande. Den hade ständigt blifvit ett sällskap för henne. Men så blef hon 60 år — det var då som jag fick kalla henne tant — och doktorn gat henne lof att lägga af sontanellen. Den försvann från den numera icke så fylliga vaden, nästan lika snabbt som folkombuden nyss från hufvudstaden. Men fann hon sig då nöjd? Nej, långt derifrån. Hon hade förlorat ett sällskap och ett nära till hands liggande samtalsämne. Här vistas ännu sju norrlandsrepresentanter; men de bjuda till att nu göra sig osynliga, icke derföre att de i kammaren varit särdeles bemärkta, utan emedan de i riksgäldskontoret utqvitterat skjutspengar för tre här star till hemresan landvägen, men afbida sjöfartens öppnande för att pr ångbåt resa hem. Men tro för all del icke att den billigare resekostnaden är orsaken härtill. Nej, orsaken ir deras fasta beslut att för så vidt på dem beror frikalla den svenske jordbrukaren från len forödmjukande skjutsskyldigheten. På tal om folkombud, så kan jag ej unlerlåta att omnämna ett litet missöde som ett äf de mera framstående bland dessa råkat ut ör i sin hemort. Grefve Arvid Posse är den uflytelserikaste magnaten i Skåne. Han är orovinsens maximus communis divisor, ordföande i provinsens hypoteksförening och i Malmöhus läns landsting. Hans makt är så tor, att då landshöfding v. Troil en gång beökte grefven på Charlottenlund så yttrade ) Bristande utrymme har vållat att detta bref ej örr kunnat införas i tidningen. Red. af 6.—P.