Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 2

Opinion Nationale helsar underrättelsen m traktatens afslutande med ett beklagandek f, att man disponerat öfver befolkningen ilti Luxemburg, utan att rådfråga den. Dennall ationala rätt, för hvilken vi gjort kriget i su Italien, som vi sett trampas under fötterna ish Polen och Slesvig, den är nu åter försatt isg glömska. Och likväl hade Frankrike, som cke önskade för sig någon annexion under annat vilkor, än att befolkningarne i Nizza och Savoyen skulle tillfrågas, som endast at den allmänna omröstningen begär sörstorinsar, tillochmed dem som äro nödvändigast för dess område och dess gränsers goda reglering, kanske skyldighet att höja rösten till förmån för denna nationala suveränitetsprincip, som kongressen i Paris genom sina representanters röst först fört in i Europas diplomatiska rådslag. Samma blad bemöter den isynnerhet af engelska tidningar framställda satsen, att Frankrike bör göra början med företagandet af en afväpning, som kan bli allmän, europeisk, med töljande ord: Detta initiativ skulle vara ädelt och värdigt allt beröm, om vi kunde vara förvissade om, att vårt exempel skulle genast bli följdt af Preussen, af Ryssland, af alla de militära makterna. Men man bör ej utsätta sig för att se Frankrikes afväpning så som de fredliga adresser emottagits, hviska kommit från Paris eller Mulhouse. Frankrike bör ej afväpna; det är regeringens atranga pligt att icke minska med en enda man vår armås effektiva styrka. Det är dess skyldighet att hålla oss i godt stånd. — Användom hela vår goda vilja för bibehållandet af freden i Europa; men glömmom icke, att våra diplomaters ord väga desto mera i vågskålen, då man vet, att vår här och vår flotta äro beredda. Här framträder kärnan i afväpningshistorien. Ingen af de mot hvarandra så misstrogna stormakterna skall vilja göra början — och derför blir det ingenting af, förrän de antingen genom ett stort krig utmattat kvarandra eller ock folken sjelfva gjort sin makt gällande och coingat fram en fredligare och vänligare stämning. England sjelft har för öfrigt allt annat än skäl att afväpna, ty dess förhållande till Amerika är fortfarande ganska spändt. Times berättar sålunda, att den nordamerikanska regeringen efter statsrådsmötet i sista veckan af April tillbakavisat Englands förslag om att låta afgöra Alabamafrågan genom en skiljedomstol. Denna notis förtjenar att ställas i samband med de åter framkommande ryktena om, att den amerikanske statssekreteraren Seward vill, att England skall afträda det britiska Columbia i utbyte mot Alabamaanspråkens nedläggande. Times Filadelfiakorresp. säger, att amerikanarne nu börja vurma på detta slags fredliga annexioner och tillochmed tala om att köpa Canada, ehuru under det vilkor att såväl befolkningen i Canada som britiska regeringen skola dertill gifva sitt fria samtycke. Samma korrespondant berättar, att det i Förenta Staterna finns en massa vapen till salu och en ordre på 200,000 gevär skulle kunna på en vecka utföras i Newyork samt ett par veckor derefter lossas i europeisk hamn. Förenta Staterna exportera vapen till krigförande i Mexico och Sydamerika, men ha ännu icke gjort Europa någon dylik tjenet, fastän de icke ha någonting emet att drifva en lönande handel der eller annoratädes. I afseende på Mexico berättar korrespondenten: Underrättelserna från Mexico utgöra en fortlöpande historia om de kejserligas qmissöden. Intagandet af Puebla atjuaristerna sefter en den blodigaste kamp, i hvilken 3,000 man dödades på båda eidor, bekräftar sig, och ssamma barbariska dåd omtalas som de, hvilka beskuggade intagandet af Zacateoas. Po:firio Diaz, som förde befälet vid Pueblas intagande, lät döda alla de kejserliga officerare, som innchade mer än löjtnante rang. På detta sätt mördades 63 officerare. Sådan grymhet nedssätter hvarje arm6, och den gör Maximilians sode så mycket mera förtvifladt, som han besänaer sig i sådana uslingars våld som Escobedo och Diaz, om Lueretaro skulle falla j Juaristerna hafva förstärkt sin belagrande styrka vid Vera Cruz, i det de ditvändt omkr 3,000 man, som varit sysselsatta vid Puebla. De ha uppmanat garnisonen i Vera Cruz att gifva sig. Diaz har till Zueretaro skickat alla de trupper från Puebla, som han ej sändt till Vera Cruz. Denna sör stärkning skulle afskära förbindelsen mellan Lueretaro och hufvudstaden Mexico och gör Maximilians alla försök att komma undan I bopplösa. — d0 — 0 0 2 — — — MM MVM Fr st