Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 2

förfärligt och kunde icke andas. Oaktadt sin hustrus böner ville han stiga upp för att gå till sitt embetsrum. Han hade icke ens styrka att gå i sin kammare. Han lade sig åter, förtviflad. Hans direktör bade sista gången helt tydligt sagt honom att han mankerade allt för ofta och att man till slut skulle blifva nödsakad att afskeda honom, huru tillfredsställd man för öfrigt var med hans tjenster. Simon skref till honom, förklarande honom det tillstånd, hvari han befann sig. Två dagar derefter kom en kamrat, som Simon förut hade gjort några små tjrnster, att besöka honom och meddelade honom i förtroende att han redan orhållit en efterträdare. Detta var sista slaget. Af guldarbetarens fem francs återstod icke mera än tjugutre sous, och mor Griboulot var uppretad. Med hufvudet i sina båda händer grät Denise under hela timmar. Hvad Tournaire beträffar hade han uppnått detta stadium af förtviflan, då man till och med icke mera har styrka att upptäcka en utväg till räddning. Under loppet af eftermiddagen knackade någon på dörren. — Stig in, sade bokhållaren machinmessigt. En man af reslig växt, klädd som en kolportör, bärande ett långt, yfvigt skägg och blå glasögon, inträdde i boningen. — Min herre, och ni, min fru, sade han, jag bjuder