Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 2

Fran Utlandet. Våra läsare känna förut af ganska fulltändigt telegram hufvudbestämmelserna uti len å konferensen i London ingångna traktat ingående Luxemburg. Det torde således vara vbehöfligt att härtill återkomma. Deremot må itergifvas följande yttranden, hvilka af statsninistern Rouher inom lagstiftande kåren anenötos till redogörelsen för traktaten: -Den i Lördags undertecknade traktaten astatäller definitivt Luxemburgs internationala ställning. Frankrike har under lång tid haft sin synnerliga uppmärksamhet riktad på det asgjorda tillstånd, hvari denna för dess gränsers säkerhet så vigtiga fråga befann sig. Preussen torde efter sina senaste förändringar cko få utanför sina gränser, utan något slags nternationel rätt, behålla ett militäriskt etablissement, som utgjorde en vigtig angreppsposition emot oss. Likasom vi ha rätt att hoppas, det vårt vänskapliga förhållande till Preussen skullo förbereda en fredlig lösning, sålunda var det städse vår afsigt att skona Preussens berättigade ömtålighet och att vid on europeisk fråga medgifva en lojal prötning at fördragen och stormakternas intressen. Genom afgifvandet af denna förklaring undanröjde vi orsaken till hvarje förveckling. Vi undgingo att inblanda oss i de förutvarande förhandlingarne mellan de europeiska makterna och svarade på alla förfrågnivgar, att vi skulle antaga hvarje med vår säkerhet och värdighet förenlig lösning, som kabinetten förordade till fredens betästande. Vi kunna ej högt nog uttala, huru stor opartiskhet och hvilken uppriktig önskan makterna ådagalagt att genom en billig och ärotull öfverenskommelse komma till målet för deras ansträngningar. Ester ratifikationernas utvexling skall regeringen offentliggöra fördragets text. Londonertraktaten öfverensstämmer fullkomligt med den franska regeringens åsigter; den gör ett slut på den situation, som skapades mot oss i onda dagar och upprätthölls i 50 år; den ger vår nordgräns en ny neutral stat, tilltörsäkrar storhertigen af Luxemburg iullkomligt oberoende och ej blott aflägsnar hotande orsaker till en konflikt, utan ger äfven en ny pant på befästandet af det goda förhållandet till våra grannar och af den europeiska freden. Regegeringen tror sig kunna lyckönska fig ötver dessa resultator, i det hon kan på samma gång framhålla, i huru hög grad makterna visat sig billiga och vänskapliga emot oss. Ministern framhöll till sist, att det måhända var första gången, som det iyckats en konferens att törhindra kriget och bevara fredens välsignelser, och han såg häri ett glädjande tecken til nya tendenser, ölver hvilka alla civilisationens och framåtskridandets vänner kunde glädja sig. På framställning af Jules Favre, törklarade ministern, att de diplomatiska aktstyckena skulle framläggas för lagstiftande kåren, då fördraget ratificerats.