Göteborgsposten – 16 maj 1867, sida 1

— Om ni vill vänta till slutet af månaden. — Fänta ännu tjugutvå tar! utropade den goda qvinnan förskräckt öfver längden af detta uppskof. Nej, miusann! — Det vore tillräckligt att bedja henne om åtta dagar endast, sade Denise till sin man med otålighet. I — Jag har inte mera pengar om åtta dagar än ou, mumlade han. I — Det är alltid åtta dagar vunna, men under föregifvande att du ej tycker om att ljuga, låter du oss förgås af elände, din flicka och jag. — Denise, Denise! mumlade han med en öm förebråelse. I — Det är sannt, återtog hon; förr än man har skrupler, som en förnäm herre, borde min först börja med att skaffa bröd åt sin familj. — Om det behöfdes att gifva mitt blod derför ... mumlade han med förtviflan och lyftande sina tårfyllda lögon mot himlen. I Under detta lilla samtal hade mor Griboulot gått att söka en gammal trasig kontorsbok, vanställd af en hop papper, som hon stoppade in i den liksom i en portfölj. Efter att hafva sökt länge fann hon slutligen Tournaires räkning, som utom hyran ökades af diverse småsaker, hvilka hon lemnat. I — Sextioåtta francs, sade hon, och det är för er, och jag är inte rik jag. Jag måste betala färten och tapetseraren, och äta och kläda mig. ... Ah, om jag hade