Göteborgsposten – 16 maj 1867, sida 1

ror, måste jag dock anföra några ur detta memorial. Statsutskottet har beräknat de ordinarie inkomsterna till 36,861,270 rdr och de ordinarie utgisterna till 33,543,000 rdr; öfverskottet således 3,318,270 rdr, som till de extra statsutgitterna för 1867 kunna användas af riksgaldskontoret. Men dessa beräkuas till 23,636,581 rdr, hvaremot inkomsterna uppgå till 16,987,558, så att vid 1867 års slut en brist skulle uppkomma stor 6,649,023 rdr. Denna brist härleder sg irån de högst betydliga afbetalningar 13 ) mill. rdr), som riksgäldskontoret måste 1 är verkställa på sin kapitalskuld. Al namnde summa utgöra mer än 8 millioner rdr förskjutna medel till jernvägsbyggnaderna. Om riksgaldskontoret hade lyckats i sina bemödanden att upptaga ett amorteringslän i ut: landet, så hade dessa 8 mill:na icke tryckt riksgäldskontoret. Statsutskotter bar emellertid räknat ut och töreslagit, att endast 6 millioner rdr skulle tör tilltallet behötva upplånas, och som utsigterna att erhålla detta lån utrikes äro uorka, så bör det tagas upp inom landet, att liqvideras under åren 1870—72. Men till tyllande at riksgäldskontorets behof fordras, oberäknadt förhöjningen i wulloch bränvinsafgifterna, ändå ytterligare bevillningar till belopp at 4,900,000 rdr, hvarom törslag skulle at bevillnmgsutskottet uppgöras. Statsutskottet framhöll vidare säsom önskvärdt att förhöjningen i tulloch bråuvinsatgilterna redan i år skulle inträda. Vid behandlingen af detta betänkande visade sig tydligt, hvad ock at br Lindström ganska riktigt anmärktes, att pligt och hemlangtan inverkade på trågans atgörande. Det kan ej nekas, att den senare känslan angripit kamrarne och att den hos ganska många ledamöter okats med utsigten att möjligen få appehalla sig här några dagar på egen kassa, ty detta hade blifvit töljden, om utskottets förslag icke i sin helhet antagits. Man formärkte dertöre en viss otålighet, som åter alstrade en viss nopblandning af de vigtiga principer, som i betänkandet vidrördes. Sålunda yttrade sig flera talare, då törsta punkten i betänkandet töredrogs, hvilken afsåg uppläningen af de sex millionerna, egentligen om den af utskottet äramkastade åtgärden, av redan i år tillämpa riksdagens beslut om törhåojningen i tulloch bränvinsafgifterna. Man ifrågasatte riksdagens grundlagsenliga rättighet att dertill samtycka, och vidare åtgärdens ändamalsenlighet. I förra sallet ådagalades i andra kammaren en stor, och man kan säga förvånande, obekantskap med vår konstitutionella rätt. Man sökte tolka 16 5 Regeringsformen, att aila atgister — — skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af riksdagen fastställd blifver så, att förhöjningen icke skulle inträda förrän med början at nästa år. Men, invändes å andra sidan, i detta stadgande ligger endast ett förbud för en riksdag att kunna egenmäktigt upphäfva eller nedsätta en at söregående riksdag och för en längre tid bevil-! jad afgift, anvisad till statsutgifternas bestridande. Det synes också klart att representationen måste ega rätt bestämma när en beslutad afgift skall börja utgå, ty annars kan hela ändamålet med densammas beviljande förfelas. Antag t. ex. att krig utbryter, att urtima riksdag sammankallas och att nödigt blirver bevilja en krigsgärd. Skulle uå med densammas utgörande anstå tills efter det år, under hvars lopp den ordinarie bevillningen blifvit fastställd: 1815 års ständer, som höjde inoch utforseltullar på flera artiklar, stadgade uttryckligen att dessa förhöjningar skulle sättas i verket så snart den nya tullförordningens utfärdande kunde medhinnas, -enär annars kunde befaras, att ändamålet med åtgärden (då att hämma öfverflödet) skulle förfelag. Den af 1848 års ständer beviljade krigsgärden beslöts äfven skola under samma är utgå. At diskussionen tramgick också att talarne mindre höllo sig vid den konstitutionella behörigheten at den ätgard, som statsutskottet antydningsvis tramhållit, utan mera vid åtgärdens inverkan på affärsverksamheten. Hr Lindström skildrade åtgärdens menliga inverkan på kaffehandeln; men motsades af hr Björek. Några talaro angågna st 33