Göteborgsposten – 16 maj 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Fere. Öfvers. Han hade dittills icke sagt mycket, men vir han såg att hans hustru började blifva förtretad och, allt under häftiga tårar, gifva några bitande svar, trädde han i sin ordning emellan, efter att hafva kastat på barnet en blick, som tycktes säga att det var för henne ensam, som han beslöt sig att på detta sätt bönfalla. — Fru Griboulot, sade han i det han åj de ytterliga bemödanden att höja rösten för att bli hörd af portvakterskan, jag är tröstlos öfver att sålunda låta eder änta på de penningar jag är eder skyldig ... och hvaraf ni åro i behof, jag vet det blott alltför väl; men ni bör väl se utt det icke är vårt fel. Så länge det icke behöfdes annat än tillbringa mina nätter vid arbetet, för att infria mina forbindelser, har jag aldrig dröjt. En gång återställd skall jag börja ånyo och allt hvad en menniska kan göra skall jag göra af godt hjerta för att uppfylla mina skyldigheter mot eder. — Jag hör det, jag hör det, invände Adelaide; men allt tetta är para ort och tet ker mig inga bengar. 2) Forts. fr. N:o 112.