Göteborgsposten – 16 maj 1867, sida 1

2————— —fa— ä—— bränvinstillverkningsasgiftens förhöjning borde taga sin början i höst. så vore det billigt att tullsörhöjningarne inträdde så sort som möjligt. Andra tyckte att med den förra borde anstå rätven om landtmannen som brände i höst, genom den lägre afgiften skulle göra en liten törtjenst. Med få ord sagdt, specialintressena saknade ej målsmän. Deremot talade ingen mot dessa förhöjningar i konsumenternas namn, fastän dessa onekligen hårdast få vidkännas prisstegringen. Talmannen i andra kammaren nödgades erinra, att något beslut i denna fråga nu icke kunde fattas, enär derom ingen framställning blifvit gjord. I afseende på hufvudfrågan, till huru stort belopp lånesumman skulle bestämmas, förspordes olika meningar. Hr Lindström föreslog att 10 mill. skulle upplånas, deraf 8!; mill. för betäckande af riksgäldskontoret och 2 mill. till Wermlandsbanans fortsättande, hvarigenom den förtidiga tulloch bränvinsafgiftsförhöjningen kunde undvikas. Hr Stråle föreslog endast 5 mill. upplåning, friherrarne Liljenerantz och v. Schulzenheim 8 mill., hr Murn likaså; men Nils Larsson 7 mill; och flera af statsutskottets ledamöter 6 mill. Pehr Nilsson i Espö, som gerna vill flyga högre än hans svaga vingar medgitva, trumfade på dem som förr velat hafva stora utländska lån till jernvägarne, men blef af Medin erinrad derom, att begge tillhörde provinser som redan erhållit jernvägar och då dessa skulle byggas voro de lika angelägna om att lån skulle upptagas. Här Björck ocu Hierta upplyste att statsutskottet nu velat undvika upptagandet af ett utländskt lån, dels i anseerde till konjunkturens ogynsamhet, dels för att afböja en menlig konkurrens både med det större lånet som ett följande år vore behöfligt och med hypoteksbanken som underhandlade om ett utländskt låus upptagande. Om detta lån kom till stånd vore det sannolikt att flera enskilda personer som då erhböllo liqvid för sina inteckningar skulle för de sålunda bekomna medlen köpa obligationer af det lån som riksgiildskontoret nu bemyndigades upptaga. Hr Murn tycktes ej sätta tro till dessa förhoppningar och uttryckte sin förvåning deröfver att man ena dagen talade om penningebrist och andra dagen om så god tillgång på inhemska kapitaler att dessa skulle placeras i sdet nya lånet. Resultatet af den brådskande öfverläggningen blef avt sex millioner rdr skola i svenska obligationer upplånas. Derom förenade sig begge kamrarne. Brådskan gjorde sig äfven och ändå mera gällande beträffande bevillningen. Don bestämdes skola utgöra 4,900, 000 rdr och detta beslut som fattades utan diskussion, skall tvifvelsutan väcka missnöje i landet. Bättre hade varit att nu upplåna två mill. rdr, ty obilligt är det att öka bevillningen för betäckande at en hrist som uppkommit genom förskott till Jernvägsarbetena. Jag förmodar att beslutet biträddes af många bland protektionisterna i den beräkning att missnöjet häröfver skal drabba — regeringen. Att hela diskussionen blef så matt och färglös härledde sig sannolikt från den rådande brådskan — hemlängtan — och vidare deraf att frih. Gripenstedt, som på Lördagen hastigt iusjuknade, men dock på Söndagsattonen, ehuru ytterst svag. kom upp i kammaren, nödgades snart begifva sig nem i svåra plågor, och är nu sängliggande.